Elegi
älven flyter
tiden går
orden tryter
vad återstår
att säga
när klockan slår?
vem kan förutsäga
när jag återfår
min förmåga
att skriva,
min låga?
när ska jag kliva
ur denna svacka?
när ska jag få av mig denna depressiva
ruttna jacka?
när ska det komma lite positiva
tankar igen?
när ska jag få tillbaka mitt flyt?
det känns som om det är länge sen inspirationen var min vän
nu känns den bara som en myt
man har ju bättre
och sämre dagar
ibland är det lättare
ibland känns det som om man jagar
desperat nånting som ens liknar lyrik
och det slutar ofta med att man tillagar
ännu en allt tunnare soppa på samma gamla spik
man börjar oroa sig för att man har upplevt sin glans’ dagar
hur ska det jag skriver hitta en publik?
hur ska jag med mitt skrivande lyckas nå ut?
jag känner mig mer och mer som ett freak
är min karriär som poet redan slut?
får jag lägga handskarna på hyllan
redan innan jag har gjort min debut,
innan jag har fått min första diktsamling i bokhyllan?
på nåt sätt känns det som om jag har dragit denna klagovisa förut...