Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den första gången

Jag var 7 år gammal,
och det var min första utomlandssemester.
Vi hade åkt till Kreta, jag och min familj.
Jag minns väldigt lite från den semestern,
förutom att jag träffade en annan pojke i min ålder.

Vi började umgås med varandra,
kanske mest för att vi var de enda barnen där
som pratade svenska och inte kunde engelska.
Det var vi eller ensamhet,
och vi ville väl båda fördriva tiden.

Vi badade både i havet och hotellets pool.
Våra familjer åt tillsammans på kvällarna.
Vi gick och köpte godis utan de vuxna en gång,
och gick nästan vilse.

Allt det här har min mor berättat för mig.
Jag minns nämligen inget av det själv.
Häromdagen försökte jag tänka tillbaka på den semestern,
och det enda jag minns klart
är att pojken och hans familj åkte hem några dagar före oss
och jag visste inte det förrän de hade åkt,
så jag fick inte säga farväl.

Jag tror att det var den första gången.
Jag tappade matlusten,
och spenderade resten av semestern med att titta ut över havet
och längta efter något, utan att egentligen veta vad.
Allt kändes fel, inget kändes roligt längre.
Häromdagen, när jag satt och tänkte tillbaka,
kom jag fram till att det är det enda jag minns från den semestern.

Jag minns saknaden.
Jag minns ensamheten.
Jag minns sorgen.
Jag minns hur mycket jag ville träffa min nya vän igen.
Men jag minns inte ens hans namn.
Jag minns inte var han kom från,
hur han såg ut,
hur han var som person
eller något annat om honom.

Jag antar att dessa delar inte var viktiga nog att minnas.




Fri vers (Prosapoesi) av Apokalysm
Läst 438 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-10-15 21:03



Bookmark and Share


  alicja lappalainen VIP
..livet består av möten och ständiga skilsmässor.
2018-10-15
  > Nästa text
< Föregående

Apokalysm
Apokalysm