din hand får mitt hjärta att slå
skapar musiken i själen
inga stekta sparvar på silverfat lockar
väjer runt glittrande strån
smyger längs den slingrande vägen
ser det silvriga ljuset
soluppgångens mirakel tänder ljuset
droppen som sakta rinner över din hud
glimmar till bland de övriga i havet
min nos vilar i din hands kupade mörker
hjärtat slår i samma takt som ditt
en gång föddes vi hela
bland rymdstormarnas grus

det pyr en eld i askan
från fallna stjärnor


du är den ende jag bryr klär mig i asbetshud
går ut i strid med svärd och lans

är det så svårt att förstå för främlingar ?