Trött man på tågstation
det kan vara höst, men likväl
en gråmulen sommardag
i slutet på juni, lätt duggregn,
ett stillastående tåg
i anslutning som inte
sparar någonting åt döddagar.
Allt ska förgås långt innan.
Titta bara på snöflingan
som droppar från hans kind,
ja det är bara ett fotografi från igår,
men ändå så är den där
kvarglömd och ensam,
likt en blöt gata om tillvaron.
Går den runt själva mittpunkten
av allt, med stjärnhimlen
väntande på honom,
medan cykler utanför
textens innehåll omkullkastar
dessa ord och skriver en helt
annan historia. Titta bara upp
så ser du farkosten som cirkulerar
och letar efter nedslagsplats
likt morgondagen. Letar till
en annan tid,
men ändå inte.
Att det alltid rör sig
fast allt står helt stilla.
inombords
men ändå inte.
runtom är allt som vanligt,
men ändå inte.