Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kvar som flod


Utanför faller mörkret. I blöta pölar och i starkt gatljus. I tunga andetag och i trötta blickar. slitna fasader. Gamla björkar som stått där i åratal. Man åldras. Och man dör. Det är själva meningen med allt. Det är ingenting. Så obetydligt i det oändliga. Men rymmer hav i varje regndroppe. Och små mikroskopiska livsformer som bygger städer på våra hårstrån. Jag låter kometer landa i min handflata, och förstår att oändlighet mycket väl kan vara ett gathörn i någonting mycket större än vi kan förstå. Därför är det skönt att ägna sej åt vårstädning. Eller bara låta vattnet i floden flyta förbi. Men ändå fortsätta vara kvar som flod. Även när jag inte sitter kvar där längre.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 119 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2018-10-17 12:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg