Förlängd är ljuset från en sol som
kryper bakom täcket av dimma, så strålande
det en gång var.

Så vackert att livet kändes futtigt.
Underbart förkortat att stunden i
dina armar var livslång.

Slagen av verkligheten som slungade
sanningen med våld och lät minnet av
det ljus du bar på leva.
Så strålande det en gång var.

Önskade hellre svek och lögner än att låta
den sista stunden tillsammans vara förbrukat.
Såg ditt avtryck på töande snö och andades
av rädsla.

Försvunnen fanns aldrig som alternativ,
Oavsett hur lite det än lyser,
så ska jag se minnet av det underbara ljus du bar på.
Så strålande det en gång var.