som om tårarna aldrig torkar
tror ni att jag gråter mei till sömns

som om maten alltid spys upp efteråt
tror ni att jag alltid förlorar vikt

som om ärren alltid blir flera
tror ni att jag skär tills mitt nattlinne är alldelles blodigt

men jag gråter inte längre, sorgen är för djup
jag spyr inte upp maten, jag äter den inte överhuvudtaget
jag skär inte längs min handled, minnerna är smärta som är oövervinnelig

det ni tror var sant en gång för så länge sen
men ändå så nyss