Gräl sägs döda kärleken eller i vilket fall
passionen, lusten till att brinna i någon
annans låga. Det är visserligen svårt, har
det visat sig, att gräla med en bil, en sten
eller

ett hav. Svårt kanske, bara inte omöjligt.
En del ting brukar svara med handling
eller en högst irriterande tystnad. Därför
ses ibland människan som vilja skada ett
föremål,

föra en hand med stor hast genom fönstrets
ruta. Tystnad kan därför tolkas som ett illa
förtäckt hån. Ett tystnadens skratt, vilket
sägs skära genom 'märg och ben'. Trots
att

ett föremål eller en annan individ är tyst.
Antingen för att människan intet har att
säga och svara. Eller för att även om den
människan har något att säga, det ändå
inte

skulle kanske kunna vara 'som att gjuta olja
på vågorna'. Ett upprört eller stormande
hav kan tyckas kräva replik, men även om
något sägs, det skulle upplevas som ett slag
i

luften. Ändå, har det visat sig, en uttalad
replik faktiskt kan ha en sådan där magisk
effekt. Oväntad som den i så fall väl skulle
komma att såväl höras som levereras. Blott
rösten

är bestämd och har något mer praktiskt
att säga som kanske exempelvis 'Skicka
potatisen, annars skall du få se på praktiskt
utförd vrede'. Och då sitter de möjligen
inte

ens och äter. Den plötsligt som utbrister
något, befinner sig kanske i sitt som eget
universums drömmar. Vilket skulle kunna
kännas lätt bekant, som vore det släkt med
självet.