När vi gjort oss lyckliga,
har vi gråtit klart,
under månen, stjärnor och alla moln.

Solo, världens fulaste sång,
jag faller omkull.

Jag ler, som om jag tror att lycka finns.

Rälsen skriker mil efter mil,
träd skakar så att hus nästan flisas brutalt,
alltid nattetid.

Om jag bestämmer mig för att leva idag,
så dör jag imorgon.

Tärningen kastas, vår tur,
vi klär tystnaden i julgranskulor,
ljusstakar brinner, snö så faller så vackert utanför.

Han är klumpig med en storm i hans själ,
så stormig att jag nästan dör.

Hawaii ligger inte här
( vad fan spelar det för roll? )
Sveriges sommar bjuder på handslag och kalla öl,
kärlek är dyr,
äkta total ovärderlig.

Jag vill ha honom,
han,
den anonyma skuggan,
så full av ångest,
att han glömt hans namn.