Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rösten ur dungen Kapitel 17

Prick kl 15 på måndagen börjande presidentens mottagning i Vita Huset och i den vackert blomsterdekorerade mottagningssalen syntes, förutom Hardwicks även föräldrarna till den dödade livvakten och dennes fästmö samt presidenten med familj och en stor del av personalen i Vita Huset. En liten orkester spelade lågt både klassisk svensk musik och även inhemska melodier. Stämningen i den vackra salen var mycket högtidlig och förväntansfull.

President Best inledde mottagningen med att hälsa gästerna hjärtligt välkomna och bjöd alla att sitta ner i bänkar framför ett litet podium. Alla var mycket finklädda. Så reste sig presidenten och bad Karl följa med henne upp på podiet. Från ett litet bord däruppe tog Hillary en guldglänsande medalj fäst vid ett blått band prydd av en silvrig örn och fäste den på Karls bröst, tackade honom återigen för han insats och sade med hög stämma, väl hörbar för alla, att han nu fått Presidentens frihetsmedalj. Karl tog presidenten i hand och bugade och gick så och satte sig. Den observante märkte att Karls föräldrar då båda hade fått litet tårar i ögonen. Presidenten bad så livvaktens föräldrar och fästmö att komma upp och även dessa fick var sin Frihetsmedalj, bugade och neg och gick så ned och satte sig. Orkestern spelade därefter först ett högtidligt svenskt musikstycke och därefter ett amerikanskt. 

Därefter ledde presidenten in sällskapet i en matsal där det serverades eftermiddagste, kaffe, Coca-Cola och kaffebröd. Presidenten gick där runt och talade en bra stund med alla, även med Pia och Olle. Längst satt hon ner mellan Karl och Bill och frågade dem båda ingående om deras formidabla röstanalysförmåga. Hon hade även hört talas om deras musikalitet och att Bill spelade piano och hon bad honom att på ett piano som fanns där i tesalongen spela något svenskt och kanske även något irländskt stycke vilket Bill även gjorde till allas förtjusning och, inte minst, deras kraftiga applåder. Presidenten var uppenbarligen väl påläst och det gladde Bill att hon kände till hans irländska bakgrund.

Amerikanska Presidentens frihetsmedalj, Presidental Medal of Freedom, är USA:s främsta civila utmärkelse. Den delas ut till personer som givit ett särskilt stort och anmärkningsvärt bidrag till den nationella säkerheten i USA, för världsfreden, kulturella eller andra offentliga eller privata ansträngningar. Den inrättades av president Harry S. Truman 1945 som Medal of Honor för att hedra de som tjänstgjort under andra världskriget. John F. Kennedy återuppväckte traditionen och utökade dess syfte 1963 samt namngav den Presidential Medal of Freedom. Till skillnad från andra amerikanska utmärkelser kan även icke-amerikaner belönas med Frihetsmedaljen och den kan utdelas till samma person mer än en gång.

Mottagningen avslutades vid 17-tiden. Hardwicks hade till mottagningen ombetts ta med sig och visa kvitton på sina totala resekostnader från Sverige och fick omgående betalt för dessa i US-dollarsedlar. Karl fick även ersättning för sina, eller snarare hans polisstations, hotellkostnader och man kunde bo kvar i Vita Huset en vecka till eller ännu längre om man så önskade. Man fick även US-dollars i kontanter att köpa sina hemresor för.  

Flera av landets TV-bolag hade närvarat vid presidentens mottagning så Hardwicks kunde på kvällen se sig själva och hela evenemanget i repriser från dagens mottagning och konstaterade att allt hade varit både högtidligt och trevligt. Man trivdes mycket bra i Vita Huset och valde att stanna ytterligare ett dygn och kunde under tisdagen resa runt med sin stora lånebil och trevlige guide i huvudstaden i nya områden och på kvällen avnjuta musikalen Sound of Music i en annan teater och supera i en annan mysig restaurang efter att även ha bokat flygbiljetter hem för den extra tilldelning av US-dollar man fick när man visade upp den första omgången med resekostnadskvitton. 

Före avfärden till flygplatsen i Dulles på onsdagsförmiddagen sökte president Best upp dem och tackade åter för besöket och Karls insats och önskade alla en god fortsättning och välkomna tillbaka till USA i framtiden. Guiden körde dem så till flygplatsen med allt bagage, även Pias och Olles födelsedagspresenter, köpta i smyg och väl inpackade och gömda för barnen. I planet vid återfärden kunde Karl i Washington Post se en bild av när han fick medaljen av presidenten och hemma i Sverige fanns denna bild och många andra bilder från presidentmottagningen i många tidningar och i olika TV-nyheter under de närmaste dagarna.

 




Prosa (Roman) av limerick VIP
Läst 55 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-10-19 09:09



Bookmark and Share


  limerick VIP
Det är en saga!
2018-10-30

  Gunnel Eriksson VIP
Låter som en saga; kvinnlig president och reseersättning i kontanter. Avvaktar
fortsättningen med spänning.
2018-10-19
  > Nästa text
< Föregående

limerick
limerick VIP

Mina favoriter
Hålla truten-limerick