Vet inte vad jag skulle varit
om jag levat i Stockholm
på femtiotalet.
Swingpjatt eller Nalensnajdare.
På dans på Bal Palais.

Tänker på min Far...
Gåendes i lågt stående sol
över Liljeholmsbron på väg
hem till ungkarlsettan
i Aspudden.
Spårvagnen skramlandes
längsmed Hägerstensvägen.
Nyss hemkommen sätter han på
rörradion, en stor träklenod.
Efter en halv minut hörs
Edit Piaf sjungandes i lägenheten,
med endast ett takfönster.

Sätter på kaffet efter dagens jobb.
Springsjas var hans arbete.
Edit och suset från gasspisen
är allt som hörs.
Ljuset från Hägerstensvägen
lyser gul/oranget in genom
takfönstret och blixtarna
från spårvagnens luftledning
får rummet att leda tankarna
till glitter och glamour på Pigalle
i Paris med Edit på scen.

Nerslagen i soffan läsandes
lokala segelflygklubbens tidning
i väntan på kaffepetterns tjut.
Året är Nittonhundrafemtiosju.

Efter Edit kommer toner han
aldrig hört förut och ur högtalaren
någon som sjunger: 'The warden
threw a party in the county jail,
the prison band was there and
they began to wail...

Kaffepettern börjar vissla
han tappar tidningen och liksom
fryser i sin rörelse av
skräckblandad förtjusning.
Sedan dess blev inget mer sig likt.