När jag var sju år bodde vi vid en väg som hette "Gröna Gången".
Där var det verkligen grön och lummigt, hela vägen ner till affären.
En lanthandel där man handlade över disk.

Underbart var det där, vi bodde tre familjer i huset.
Fabriksarbetare samtliga män.
Alla brydde sig om alla ingen kände sig utanför.
Omodernt var det med utedass, vedeldning i vedspis och kakelugnar.
Vi hade en kakelugn i det så kallade finrummet och en i sovrummet på övre våningen.

Minns att om någon bakat bullar då bjöds alla på kaffe och vi barn fick saft.
Ofta så hade någon av mammorna bakat någon sort kakor som de bjöd på.
Det dukades upp ute under den stora björken, det pratades om både arbetet på fabriken och om att få pengarna att räcka tills nästa lön.

Minns att pappa och de andra männen cyklade till och från arbetet.
Dessutom cyklade de hem på matrasten också då visslan tjöt.
Väntade på pappa nere vid tvättstugan som fanns en bit hemifrån.
Då fick jag sitta på pakethållaren på hemvägen.

Min storebror och jag fick sova nere i köket i kökssoffan en gång.
Pappa sa att mamma var sjuk. Men vi skulle inte oroa oss sa han.

På morgonen gjorde pappa upp eld i vedspisen och malde kaffebönor och kokade kaffe. Vi vaknade min storebror och jag, pappa kramade om oss och berättade att nu hade vi fått en lillebror.

Så gick han med oss upp till sovrummet, så vi fick träffa mamma och lillebror.
Minns ännu glädjen jag kände, men jag sa att han var så skrynklig och röd.