Tyngd av evighet och nedstämd insikt om verkligheten fuktas mitt hjärta av den rika källans obeskrivliga kärlek och glädje. Min sargade lekamen, påfrestad av ursprungets starka vilja fortsätter genom skyar av trofasthetens lovsånger till tillvarons enda singularitet. ”-Du vill mitt bästa!” utbrister glädjen över den ende. ”-Sakna mig aldrig mer min vän!” är svaret från en punkt mitt i rummet. Rekylen av att bli hörd fäster anglen på människofiskarens krokar och lyfter våra händer mot skyn.

Nu känner jag igen sanningen. Ja, jag vet vad den är.