Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Hemmahörig i skogen

 

Jag längtade till skogen idag, som man kan längta efter ett glas kallt vatten en varm dag när man är mycket törstig. 
Så jag tog taxen med mig och gick ut. Jag behöver inte gå länge, tio minuter kanske, för att stå inne i uppvuxen barrskog med skägglav på grenarna och myrstackar invid stammarna. Mossbeklädda stenblock. Viltstigar i snåren. 
Helt nära den glesa bebyggelsen, visserligen, men utom synhåll.
Att gå på mjukt fjädrande mossmark och barrklädda stigar som nu är täcktamed en matta av multnande höstlöv.
Att stå under träden och se topparna gunga i blåsten och lyssna till det dova dånet från storskogen, som ett hav, ett hav av höga furor och granar. Havsbruset från skogen som är invävt i mina allra tidigaste minnen, jag har alltid hört det. 
Att stå där i vördnad och veta att djupt under mina stövlar växer och vindlar sig det vidsträckta rotsystemet i ett väldigt nät, där träden kommunicerar med varandra, medan kronorna sjunger oktobers mäktiga sång. Vara en del av allt detta.
Att andas djupt. Att höra prasslet av fukt som droppar från grenarna och enstaka löv som dalar till marken.
Att känna tillhörighet. Läkning. Andakt.




Prosa av Måna N. Berger
Läst 229 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2018-10-21 17:47



Bookmark and Share


  Fulbergarn
alltid härligt att var i skogen, men det är nåt speciellt med oktober
2018-10-21

  ULJO
Fin natur skildring
2018-10-21

  Kungskobran VIP
Man känner som man var med dig i skogen, fantastiskt närvarande
2018-10-21
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger