De ljög när de sa
Det som inte dödar
gör en starkare
Inga ärr
kan mäta sig
Mot oskadd hud

Jag är trött på min fasad
av ett lyckat liv
En teater som långsamt
äter upp min själ
Något är döende
i mitt inre
Men jag blundar och ler
i hopp om att
Ingen ser
ända in