Det lyser i trappuppgången. Att så som bläckfisk vomera ut sitt svarta bläck. Ur natten endast ett skelett av min nakna hud. Huvudkudden samlar tårar av det förgångna och ute brinner livets låga om än darrar av köld i vindens andedräkt och jag anar, endast anar att det lyser i trappuppgången.