”Välkomna in i musiken!”
sa den charmanta kvinnan.
Hon var redan därinne,
tittade bara ut från Beethovensonaten
för att vinka till oss:
”Välkomna in!”
Var sonaten hennes?
Hade hon hyrt den över helgen,
ville bjuda på en liten fest?
Vi skyndade mot trappan
klättrade in i det första temat,
c, d, fiss, a osv stod det på trappstegen,
trängde ihop oss så gott det gick.
Musiken gudomlig.
En magerlagd pianist spelade
med håret slängande i varje fortissimo.
Men vart tog den charmanta kvinnan vägen?
Det var ju henne jag ville träffa!
Besviken lämnade jag Musikens Hus.
Beethoven i all ära men jag
hade hoppats på en dejt.