Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skogsgläntan

när det stora trädet fallit
bröt ljuset in genom skogens mörker,
fick fröet att gro

snabbt sträckte hon sig mot himlen
med sina skira blad

de gamla träden
var de förebilder som fanns att tillgå
de som redan nådde upp till himlen

det var deras kraftiga stammar
som dominerade hennes synfält
såg de inte närmast osårbara ut?

ibland blev hon rädd
för hungriga djur och stampande stövlar
önskade sig grannekens pansar av bark

själv var hon ännu tunn och ömtålig
på ätbar höjd för all skogens djur

Ibland önskade hon
att hon kunde bygga bark istället för blad
Att hon kunde stänga in sig i ett skal av pansar
istället för att sträcka sig mot ljuset

Det fallna trädet hörde hennes tvekan
men saknade livskraft nog att förklara

att sårbarhet
är tillväxtens förutsättning
visar vägen till livets mening

 




Fri vers (Fri form) av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 283 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-10-24 07:27



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Tycker mycket om bilden som påminner om det mänskliga livet...bra avslutning...
2018-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Alveteg (Lavtege)
Mattias Alveteg (Lavtege)