Till den som kom med tvivel
till de som gick uti sorg
till alltför många i motvind
kring eviga svårmodets borg


Varthän ska de bege sig
vilka hejdats under färd
de vars leenden har stelnat
i de tusen schismernas värld


Och vi som gått oss krumma
fjärran tid vi stod på topp
bevittnar ränker, trix och hot
alltför skevt ter sig tidens lopp


Det antiresistenta
en illavarslande ström
och alla dolda teckens språk
tillvaron likt nån kodad dröm


Envar som trott på fair-play
blir en akterseglad tönt
vilken fåntratt tror på sagor
och allt mossigt rättvise-strönt


Vädret byter snabbt skepnad
från sol till isig dimma
Pandoras ask nu helt öppen
med just hoppets enda strimma