|
|
STREET ART
9 våningar 5 trapphus kommunalgrått
insjunken balkong enkelfönster dubbelfönster balkong
insjunken dubbelfönster enkelfönster
variationsgrad svag
upprepade betongrutor hel-, halv-, trekvartslängd
entré tillbyggd 00-tal sluttande tak
tegel blankt
gårdsplan ingärdad minimal
försvinner i
upprepningens diminuendo
kortsida stående på kant
tillvarons balanskonst
typografins kletiga färgblomning
utanmellanrumsbudskap
marinblå botten fallande text versaler
EverytimeIlookupIfeelhappy
WhenIlookdownI'msad
leker med tanken hur,
inifrån&utblickande
street artkicksfrånvaro,
man mår?
monotononins tyrannini
följer fasaden vertikalt horisontellt
upp&ner höger&vänster
ändrar ingenting
bokstäver överger sin blomning
för platt monotont
jag längtar monokromt
låtsasleker:
marinblå botten sköljer blompastischen
dränker typsnitt
välter våningar
hus blir botten blått blir hav
blickar ut från fantasins farkost
en dimension tillbyggd
längden höjden bredden
djupet
bokstäver mitt skrov över vatten
alla stämningars härbärge
flyta fritt flyga stranda ankra förankra
betongklumpen mitt bojfäste
dikten mitt segel
vinden min andning
Street art street smart
Fri vers
(Fri form)
av
Stanley Rydell
Läst 667 gånger
och
applåderad av 15 personer
Publicerad 2018-10-24 15:38
|
|
|
Fredrik Axelsson
En annorlunda och trevlig läsning. Jag gillar det yviga, att diktjaget tar in ett eller flera intryck och sticker iväg till "alla stämningars härbärge". Vad vore vi utan sensibilitetens härbärge, den plats att vila i mellan det betonggråa och färgsprakande? Intressant.
2020-07-14
|
|
|
|
Anya
Vilken välarbetad och tänkvärd text. Skickligt skriven. Kräver sin läsare. Jag faller också för:
"jag längtar monokromt "
Det enfärgade kan vara bäst. Men jag gillar bilden på huset. Känns som att diktarjaget även gör det?
2018-11-26
|
|
|
|
ej medlem längre
Ett flödande arkitektoniskt språkbygge där substantiven i den första delen av texten lätt skulle kunna bli lite av en uppräkning, men i kontrasten mellan orden uppstår det diametralt motsatta, en mjukhet och ett otroligt skönt flyt. En text som kräver en mycket skicklig skribent, som är en kärleksförklaring med formuleringar som "jag längtar monokromt". I senare delen av texten slås jag av hur fantasin och kreativiteten får blomma ut än mer och oavsett vad man tycker om byggnaden ovan kan man bara älska den i denna mycket välskrivna text, som river fasad efter fasad hos läsaren.
2018-10-27
|
|
|
|
DavidM
Språket, detaljerna. En rik läsupplevelse.
2018-10-26
|
|
|
|
ej medlem längre
Frångår man textens mycket lyckade form och inriktar sig på det som summerar, så finner jag i min tredje läsning att texten summeras genom sin komposition, men utan grafisk vägledning. Texten summeras genom sitt lod med tillägget ” Street smart”. Och frågan inställer sig: vad har hänt däremellan. Jag kan inte se annat i min tredje läsning än att där äger en försoning rum. Det som upplevs monotont börjar svälla av liv på vägen och jag skulle säga att vändkorset ( här i extremt bildlig betydelse) är ”jag längtar monokromt”. Här nyanseras monotonin och lägger grund för fantasin som framkomlig väg och själva ”StreetArten” byggs på nytt in i texten. Det här tycker jag är mycket lyckat.
Betongen får återupprättelse i ”betongklumpen mitt bojfäste” - Den kommunala gråsatsen (det kollektiva, samhället). Nu vet jag att Stanley Rydell är teolog och det påverkar förstås min läsning, men för mig blir texten på något sättet ett glädjebudskap: Man kan leva där allt tycks ”olevnadsbart”. Det är att vara Street smart.
Om nu någon annan än författaren läst mina ”läsningar”, så infinner sig förstås frågan. Bor Du själv i miljonprogrammet? Nej, men det är helt på grund av kärlek. Den kvinna jag älskar vill inte. Men jag bor i andra bästa, anslaget till miljonprogrammet, men visst är det pinsamt att erkänna att praktiskt allt är K-märkt här. Livet tar sina skär.
2018-10-26
|
|
|
|
ej medlem längre
När man läser i boxen händer något mycket intressant, när allt är ett välkänt paradigm och allt igenkänningsbart – ja, det tycks så. Men allt kanske är fel. Så blev min första läsning, alltså den som redovisas här som nummer 2 på grund av den anmärkningsvärda öppningen i denna text med ett makalöst vävande elegant språk. Men där summeras min förståelse i ordet 'betong' som något negativt, våga bara andas något negativt om betong och miljonprogrammet: omedelbart reser sig en ilska i mig, och elakheterna fullständigt rullar över mig om dessa AstridLindgrendrogade människor och själva brandfacklan tänds i orden: Riv det gamla rådhuset i Nyköping och låt Stadshuset lysa. Något händer inom mig som jag egentligen inte står för. Jag avskyr all exkludering.
Det här är ett farligt läsläge och man bör så snabbt som möjligt få upp näsan över vattnet, rusa ut ur det syrefattiga rummet. Man anar ju inte ens vad som står. Och därför kräver den här texten en läsning 3. Och den kommer att kräva en del. Både mängder av fransk rockmusik och språkligt djuptänk. Men jag står för att jag tycker att betong är vackert, dock helst utan andra generationens psykedeliska bokstäver och jag älskar miljonprogrammet. Men som sagt det blir en tredje läsning.
2018-10-25
|
|
|
|
ej medlem längre
för - "bokstäver mitt skrov över natten"
och undran över - "jag längtar monokromt"
2018-10-25
|
|
|
|
ej medlem längre
En dikt som hela tiden växer i min läsning. Den börjar fyrkantigt och löses mer och mer upp till fria former och till och med flygande. "Dikten mitt segel vinden min andning". Jag gillar den här. Den får mig att känna nån sorts hopp.
2018-10-25
|
|
|
|
Elisabeth Nilsson
Mycket bra text och med all rätt kritisk mot dessa stela och egendomligt fantasilösa betongbyggnader, som finns sedan tidigare. Och de arkitektoniska eländen som byggs idag. Arkitekters våta dröm, kväver stadskärnor med gamla tidsenliga hus. Folkets protester tas inte på allvar.
2018-10-25
|
|
|
|
Stefan Albrektsson
Inledningens (och det gör sig väl att använda ord som "variationsgrad", "ingärdad", "typografins" osv i denna avdelning) katalogiserande gör att cementen blir tung och orubblig trots färgförsöken på fasaden. Jag svävar upp när låtsasleken träder in och ger frihet och vind i seglen över fantasifullare och livligare hav.
Skönt för en som lever i staden som rodnar över Sveriges fulaste nybygge 2017 - https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/sveriges-fulaste-nybygge-finns-i-halmstad
2018-10-25
|
|
|
|
Solstrale
Nya norra djurgårdsstaden har ett motivrikt fasadfång, liksom buketter eller vaser i olika graser, där det vimlar av texturer, och märkliga hus likt kurer, och detta blir aldrig det samma varifrån man ser det, det händer något nytt i färg form material hela tiden, allt medan naturen försöker ta tillbaks sitt revir...
2018-10-24
|
|
|
|
ej medlem längre
Den här texten får mig snabbt att inse att jag inte kan se entydigt på den. Den sväller och stångas och blir till och med för personlig för mig i min läsning. Vilket kräver två.
Läsning 1
Texten inleds helt sanslöst underbart, orden springer, rinner, flyter som anslaget till en möjlig deckare eller kärlekshistoria ( fram för kiosklitteratur med denna typ av öppningar). För mig måste det bli en inledning på en kärlekshistoria. Här styr redan min läsning 2. Det är inte svårt för mig att se hur hur kärleksparet kommer bland betongen. Redo för all kärlek som kan besöka dem. Sen kommer budskapet och min läsning känner inte igen sig hela vägen. För leken i färg och fantasi lutar hela tiden in i ett rekviem, en dödsång över den här typen av arkitektur. Och här blir det problematiskt för mig. Jag älskar miljonprogrammet. Och det leder till min andra läsning samtidigt som jag vet att det finns en tredje, men den kräver en del. Och därmed är det sagt. Det här text, som står på egna ben trots min andnöd. Så här skall text var i min värld, men det är ingen pekpinne för andras textsyn. Det gäller bara för mig.
2018-10-24
|
|
|
|
Stanley Rydell
Ja, det kan man undra. Tror inte det räcker att leka med tråkigheten, men kommunikationen från lekens utsiktspunkt är ju värt något! Tack för medkänslan! Ska skicka min ansats till dottern som håller på med sitt examensarbete i arkitektur.
2018-10-24
|
|
|
|
ULJO
Varför måste byggnader vara så fula och tråkiga?
2018-10-24
|
|
|
Nästa text
Föregående
Stanley Rydell
|
Se alla