Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Pausdikt. Ur arkivet.


däremellan det ryms


det är sju år sedan du skiljde blodet från hjärtat och kvävde det, sju år sedan du blev hundraåttio centimeter jord som inte längre behövde andas

jag talar aldrig om dig, graven är alldeles
för djup att forma ur munnen

ty, sorgen är som starkast i blodomloppet, allt annat är bara kvarstående benpipor som gräver sig allt djupare under huden tills det inte längre finns något att växa i




Fri vers av Johanna L.
Läst 244 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2018-10-27 08:05



Bookmark and Share


  Mats Hansson VIP
Bra, stark dikt
2018-11-05

  Niclas Petersson
Men oj! Den här träffar lika hårt som ett slag i magen. En stilla sorg kan göra lika ont som något annat.
Smärtsamt målande med små avskalade och precisa ord. Jättebra!
2018-11-04

    ej medlem längre
Fan vad bra denna dikt är. Var bara tvungen att kommentera igen! Ett mästerverk!
2018-11-03

  Melona
Jag faller redan i det första stycket.
Tappar allt och blir så naken och berörd att snön som fallit utanför inte berör mig nånstans, för dina ord vibrerar med allt de innehåller.

Du borde finnas i allas hem. Dina ord som svärtar, blöder, bultar och kräver närvaro av läsaren. Det går aldrig att värja sig för dina ord.

Tack.
Tack som fan.
Hur ont det än gör, hur hårt du än slår är dina skildringar livsnödvändiga - och outplånliga.

Liv. Med hjärtat utanpå och innanför. Fortsätt precis som du gör.
Skildra, berätta. Älska, skrik, slåss och gråt. Du är magi. Du är poesi.
2018-10-27

  stormengudrun VIP
Så bra...tack!
2018-10-27

    ej medlem längre
Wow! Finner inga ord!
2018-10-27

  Jenny Leine VIP
Det här är riktigt starkt, för att inte tala om titeln som är en teknisk knockout. Det här är en text som blöder i orden, som bygger en hel värld, en hel människa i ord. Döden har aldrig känts mer levande än så här.
2018-10-27

    glas-svalan VIP
Ja, de döda lever vidare i de levandes minnen. En fin text om en saknad.
2018-10-27

    ej medlem längre
Den inre logiken i den här texten är mycket nära ett mästerverk. Texten cirkulerar runt ett likhetstecken – där kropp som död vinner sig igenom den sörjande till subjektet själv. Ner till ”en” av sextio biljoner celler. (Källa Ko Un) Den döde kan inte längre nå volym. Den döde är den sörjande.

Det här är bra.
2018-10-27
  > Nästa text
< Föregående

Johanna L.
Johanna L.