2018 har han varit död i 100 år.
Han var ovanlig på det viset, att han använde sig av österländska klanger.
Med stort intresse studerade han kvartstonssystemet,som är i det närmaste
obegripligt för västerlänningar.Influenser fick han från en javanesisk grupp,som uppträdde på världsutställningen i Paris.
Vänskapen med Erik Sati kom att förändra Debussys tonspråk.
Vad tänker man på, när man hör Debussys namn?
Clair de Lune naturligtvis, detta veritabla smycke till pianomusik.
En upplevelse satte spår hos honom hela livet Det var mötet med havet ".Vägen tillAntibes och dess fält med rosor" blev resultatet.
Han blev en skicklig pianist, men närvaron av åhörare paralyserade honom.Han passade helt enkelt inte in på en scen. Fick dock ett pris för pianoackompanjemang.
Gav upp tankarna på pianovirtuosens bana och blev kompositör.
På konservatoriet visade han upp en egen harmoniuppfattning. Han arbetade både
med dissonanta och konsonanta ackord och deras förhållande till varandra.
Hans första verk av betydelse var "Fetes Galantes". Det var en hyllning till MadameVasnier, som han blev våldsamt förälskad i.
1884 komponerade han kantaten "Den förlorade sonens återkomst". Med den vann han en kompositionstävling.
Först 1893 dök Debussys kompositioner upp i konsertsalarna.
Som första mästerverk kan man räkna "Prelude lapresmidi dun faune. Den gjorde
stor succe på Debussyfestivalen i mars 1884.
1902 fick han svårigheter att slutföra de större verk han planerade.
1909 visade sig de första symptomen, på cancer, som skulle bli hans död.
Min personliga favorit är Golliwogs Cake Walk. Den skrev han till sin dotter.Den sprudlar av livsglädje.