Han vaknade av solen som slog in mot betongväggen
en luden spindel satt i taket, den var grov som en manshand
Han hade sett den förut, den brukade flytta sig
pilsnabbt i sidled
men han var inte rädd, han visste den bara var stor,
den var inte giftig. Han hade petat försiktigt
på den och den stirrade ondsint på honom
med sina röda ögon och kilade
över den spända tråden mot nästa byte
en sprattlande fluga som hjälplöst satt fast
i det klibbiga nätet

Pojken sträckte ut handen fick loss flugan
blåste försiktigt värme på den och höll den varsamt
i sin kupade hand
blåste in värme för att ge liv åt döden.