det är en berg-och-dalbana
det går högt och sen faller det hårt
kasten blir allt mer inhumana
vem tar emot mig när det är svårt?

fullmånen tittar skoningslös på mig
jag vandrar som i trans
03:40 visar telefonens display
mina drömmar dansar en dödlig dans

nu är de här –
titta monstren i ögonen
små vita tabletter
när jag har börjat sova dåligt igen

samma skit snurrar i huvudet hela tiden
hur ska jag ta mig ut ur karusellen?
dansen blir allt mera förvriden
blir det den madrasserade cellen?

mörkret i mitt hjärta tar över
och det är jävligt djupt
hur hittar jag nånting som söver
det här är ju bara för sjukt

djävlar finns också här på jorden
hur ska jag nånsin finna frid
när skeletten dansar på borden
när de bara bidar min tid?

väntande på att få ta min själ
lurar de överallt i huset
springer jag har jag dem hack i häl
men jag måste lura ut dem i ljuset

det är min enda chans
i dagsljus är det jag som vinner
det blir som om de aldrig fanns
när de med ett ”poof” går upp i rök och försvinner