1993:
Jag är denna vinter deprimerad och ganska kraftigt gränspsykotisk.
I februari går jag på en fest trots allt, och stannar uppe hela natten och dricker mycket. Jag går hem och sover, och vaknar och får ett nervöst sammanbrott. Jag ligger och skakar i sängen. Efter någon dag kommer Annika hem till mej, och vi promenerar hem till henne. Följande tid umgås vi mycket. Hon stöttar mej även fast hon säger att mitt tillstånd skrämmer henne. Min psykoterapeut anlitar en läkare som sjukskriver mej i ett halvår, och jag börjar gå tätare hos honom i dynamisk psykoterapi.

Jag är mycket hos Annika denna senvinter, hon ger mej healing, men vi har inte sex. Jag börjar sakta komma på fötterna, målar en hel del, och gör visualiserande övningar som Annika lärt mej. Annika lämnar mej i slutet av mars, hon vill ha en paus mellan oss. Jag mår allt bättre. Det känns som ett mirakel, en oerhörd befrielse. Men jag har kvar den oerhörda tröttheten i kroppen.
Jag lyssnar på Johan Lindell och David Sylvian.
I maj börjar jag spela fotboll i ett nytt lag, vilket gör mej gott. Jag träffar även Leif och spelar i hans korplag. Denna vår är jag mycket ute i naturen, vilket är helande för mej. Jag går en hel del på fester, och mår ganska bra. En kväll på krogen säjer en kille till mej: "Du är den enda vettiga killen här!"
Jag går i början av juni på min syster Irens och hennes mans fyrtioårsfest, och dagen efter blir jag skjutsad av min syster Marita, ner till Tiveden. Jag har hyrt ett hus där i två veckor, och jag har katterna med mej.
Hyresvärdsparet är mycket vänliga och deras son och dotter kommer till mej, och vi leker och målar tillsammans. Det blir två sköna veckor, jag vandrar mycket i naturen, och cyklar in till Askersund och går på tradjazzfestival.
Min bror Leif skjutsar mej hem och vi går på min kusin Lottas trettioårsfest.
Jag dansar med Lotta och hon säjer att jag är mest man av alla män på festen.
Jag umgås en del med Anders i slutet av juni, och en ny kamrat till oss, Erik.
Erik tror att jag varit med Anders före detta Åsa, får jag veta senare. Jag tar ett snack med både Erik och Anders, och saken är ur världen.
I juli regnar det mest, och jag tillbringar mycket tid ensam och skriver och läser.
I augusti träffas jag och Annika igen och vi har en fin vänskap. Jag får genom henne nys om ett torp strax utanför stan som är ledigt att hyra den första oktober. Jag skriver kontrakt på slutet av sommaren. Jag spelar fotboll och det går bra för mej. Jag skriver mycket och umgås en hel del med min gamla kamrat Räkan och ett gäng. Jag stöttar honom mycket känslomässigt, då hans flickvän lämnat honom. Vi festar mycket, och jag lyssnar på hans band The Spades. Han träffar sin blivande fru, Puck, och vi umgås inte längre, då de är helt upptagna av varandra.
Jag går på en mycket bra konsert med Lundell.
Jag börjar i september förbereda mej för flytt. Går på fest hos syndikalisterna en kväll/natt, och ligger grymt bakfull i två dagar.
Jag och Annika går och ser Rikard Wolff, en stor musikupplevelse.
Kicki och jag ses en dag, hon vill att jag sover över hos henne, men jag avböjer.

Den första oktober flyttar jag ut till Ängstorpet. Delar av familjen hjälper mej med flytten.
De är skeptiska när de ser torpet; inget vatten och utedass, och ganska litet, men jag är entusiastisk. Vedspisen är igenproppad med aska, så det ryker in mycket, så jag blir tvungen att vädra mycket, och då blir det utkylt.
Men det är en frihetskänsla att vara torpare.
Jag och hyresvärden fixar vedspisen efter ett tag. Jag drabbas av en väldig trötthet, och vaknar nära utmattad ganska sent på dagarna och känner mej isolerad. Sitter i soffan framför brasan och undrar vad jag ska ta mej till. Annika byter ut sina plomber och blir sjuk.
Jag åker till henne och tröstar och stöttar.
Jag slutar, eller tar en paus, med psykoterapin, och hösten går. En vilsen katt kommer in, jag kallar honom Rasmus, och bestämmer sej för att bo hos oss. Min ena katt Jam trivs inte och försvinner i slutet av november. Väldigt dumt av mig att låta katten stanna hos oss.

I början av december en eftermiddag så ringer min gamla studiekamrat från hösten 1987, Susanne. Hon säjer: "Välkommen in i mitt liv!". Jag åker och hälsar på henne inne i stan samma kväll. Hon bor tillsammans med en kvinnlig väninna mitt inne i stan i en stor lägenhet. Vi fortsätter umgås, och vi blir ganska snabbt förälskade. Vi umgås intensivt, och finner en själarnas gemenskap. Vi är mest hemma hos henne. Hon är poet och konstnär. Vi lyssnar mycket på musiken till filmen Pianot.
Någon vecka innan jul åker vi till Stockholm tillsammans, liftar med en långtradare, och har en skön helg, går på operan, dansar loss på en krog i gamla stan. Det spökar i hennes lägenhet. När vi kommer hem från resan så bygger vi en koja som vi ligger en hel dag i och sover och kelar. Jag är ganska velig känslomässigt, och undrar om vi är de rätta för varandra, vilket gör Susanne besviken och förvirrad. Jag vet i skrivande stund inte om jag var redo och i form för ett förhållande.
Jag är uppe på nätterna och sover halva eftermiddagarna. Jag och Susannes dotter Malin, 5 år gammal, får en bra kontakt.
Vi firar jul hemma hos min syster Iren, en bra jul, den bästa i mitt vuxna liv.
Nyåret tillbringar vi på krogen och har det väldigt gott tillsammans.
1994:
Vi umgås intensivt i januari och februari, nästan endast hemma hos henne.
Jag grips av tvivel på vårat förhållande ibland, men vi har det mycket fint tillsammans.
I mars börjar min förälskelse svalna dock, jag minns inte vad det är som orsakar detta, om jag var rädd för att själv bli sårad, och valde att överge. Kanske var jag inte helt enkelt mogen för ett vuxet kärleksförhållande, jag vet inte.
Innan detta så vaknar jag upp en morgon med panikångest. Susanne hjälper mej med mycket kärlek, och attacken släpper. Hon säjer att det har stått och slått i dörrarna, fast det inte varit korsdrag, förmodligen ett spöke. Jag lämnar henne en kväll, och hon blir väldigt sårad och besviken. Jag börjar få känslor igen för min gamla förälskelse från 1990, Hanna.
Jag tillbringar mesta tiden i mitt torp när våren kommer, vilken jag njuter av.
I mitten av april, så åker jag och tvättar i mitt gamla bostadsområde Stjärnhusen. Jag går till parkeringen där mina katter brukade hålla till, för att se om min bortsprungna Jam är där, och där är han! Han har alltså hittat tillbaka en mil genom industriområden, och klarat sej sen i slutet av november denna kalla vinter.
Jag börjar spela fotboll i traktens fotbollslag, vilket gör mej gott.
Min psykoterapeut Carl-Erik kommer och besöker mej på min födelsedag i maj.
Jag börjar gå hos honom igen. Annika och hennes son kommer också på besök en dag,
vi gräver land och sätter grönsaker.
I juni börjar jag på ett berdskapsjobb på min barndoms bibliotek i Haga centrum. Jag vaktar på eftermiddagarna en vikingautställning i Karslund, vilket är ganska långtråkigt för det kommer knappt några besökare.
Jag firar midsommar med min familj på mammas och Birgers lantställe.
I början av juli går jag på krogen tillsammans med Susanne och några andra tjejer, bland dom Amanda. Vi har kul och simmar i ån vid slottet på natten, och går hem till Susannes nya lägenhet och festar vidare. Jag och Amanda och någon till badar i badkaret. När vi ska sova så hamnar jag och Amanda ensamma i samma rum. Det tänder till ordentligt, hon är väldigt vacker och sexig. Då jag inte vill ha sex hemma hos Susanne så tar vi en svarttaxi hem till mej på morgonkvisten. Vi är fulla och trötta och har inte sex. Dagen efter vaknar vi bakfulla och trötta, jag hade svårt att sova bredvid henne, och går upp på vinden och lägger mej, det gör Amanda, sju år yngre än mej, sårad och besviken, men vi skiljs som vänner.

Jag jobbar vidare på biblioteket och utställningen, denna heta julimånad.
Jag kan inte glömma Amanda, utan åker till Uppsala, där hon tillbringar sommaren.
Jag liftar en varm kväll, och vi ses på en krog, och går hem till henne och har sex. Dagen efter mår jag inte så bra, känner mej obekväm.
Vi känner ju inte varandra, och har kanske börjat i fel ände. Vi har sex följande kväll också iallafall, Amanda är väldigt attraktiv.
Jag liftar hem dagen efter. Den heta sommaren förflyter, och jag och Amanda ses i Örebro en helg. Vi har det fint tillsammans, sitter i ett träd och dricker vin. I början av Augusti slutar jag jobbet. Jag och min mamma åker till Skagen i Danmark tillsammans. Vi har inte så mycket att prata om, så det blir en ganska tråkig resa. Hon åker hem och jag beslutar för att vandra längs stränderna, vilket jag avbryter ganska snart, då det blir dåligt väder.

I slutet av augusti börjar jag på Kävesta folkhögskola, några mil söder om stan. Jag går allmän linje med konstinriktning. Jag trivs till en början, men får problem under hösten, är hemma mycket. Den första oktober flyttar jag till en nyrenoverad två i Stjärnhusen, mitt gamla område. Jag har under torpartiden hyrt ut denna lya i andra hand. Den känns som ett laboratorium jämfört med torpet. Jag trivs ändå hyfsat till att börja med. Jag och Annika ses en del. Jag känner under denna höst mej ensam. Jag träffar Amanda på stan efter en Thåströmkonsert, och hon skäller ut mej och säjer att våran förbindelse på sommaren inte betydde någonting för henne, vilket tar mej ganska hårt. Drabbas av smärre depressioner och missar mycket i skolan. Min syster Iren kommer och berättar befriad att hon och Anders ska skilja sej. Jag har inte fattat hur de har stått ut med varandra under alla år, och deras två barn. Jag firar en trist jul tillsammans med delar av familjen, dom känns som främlingar, och jag åker hem besviken och trött.
På nyåret känner jag mej nästan desperat ensam, och cyklar runt på stan för att se om jag träffar någon jag känner, eller nån bekant.

Mitt liv har börjat svänga åt fel, och jag tänker idag att det var min bipolaritet som gick igång igen, och att jag hade röriga förhållanden med kvinnor, vilket skapade dåligt mående och kaos. Det är skönt att vara i en bra mycket mer mogen medelålder.