så sköra våra vingar är
älskade akta
akta den lilla sköra,
lätt och smalbent går hon
vinglig över min handflata
med flygfärdiga, tunna
genomskinliga vingar
en rörelse från ett finger
dödar den
Livet det är livet
så skört allt levande är
vi är strandsatta utan varandra
att bevara livet, vårt öde
och kärleken oskadade
Vi kan bara vänta
och se den skimrande dagen
möta kvällen som försvinner
i en azurblå strimma
se fullmånen stiga sakta ur bädden
havet det eviga, som brusar
själen som fylls av drömmar och längtan
efter det bräckliga ljuset,
lyfter rusig från körsbärsträdets gren
svävar över själens avgrund
i längtan efter det rena ljuset
Dimman vilar över havets vinter
änglar seglar över vindarnas hav
under skumgrå himmel i mötet
med ljudet från klockbojen
som klämtar långt ute i framtiden
Ljudet som leder alla sjöfarare
till trygghetens strand

*

Kommentarer på sköra
ULJO - 2017-05-23 20:10
Väl förmedlat detta

Jeremiel
"jag svävar med mellan raderna
allt levande hör ihop. ingen mer värd än
någon annan. mötes i ljuset till slut.
som en drömupplevelse med viktigt
budskap!"
20181005
konstigt första meningen låter
som fenix