Så ofta har golvets kalla hårdhet bemött mina drömmar. Pust.
Prinsar från orienten har ridit förbi, men likt sand i öknen
byter jag skepnad och låter dem passera. Omöjligt.

Och min kropp värker utav sorg. Igen.
För mitt hjärta vill tillhöra en prins.

I hans starka armar där tryggheten finns. Blir jag svag.
Hans varma doft, ger mig välbehag.

Min ros, min prins.
Mitt hjärta känner att du finns.