vandrar över den himmelska åkern
där stjärnornas tindrande hopp
bildar ljuspunkter i mörkret
Månen blickar ned på oss ser ut över havet
en glittergata bildar bro mellan land och vatten
Hoppets bro
Det är stiltje, det enda som hörs
är det knirkande ljudet från dina årtullar
när din roddbåt försvinner
in i nattdimmorna
Ditt ansikte är täckt av droppar
ögonblickets
Jag hann inte fram
din roddbåt försvann
bland dimmornas ande
jag går genom overkligheten
går utefter stranden
havets klockor ringer samman
alla ökenvandrare
till ett sorgetåg
Som i en dröm hastar livet förbi
mina kupade händer
om varje blomma
varje liv
om natten vandrar
orden omkring
alla ansikten

ändå alltid densamme