i gryningen sitter jag under ditt träd
jag går genom salar av tid och tystnad
lyssnar till din röst
då vattnar jag jorden
öppnar mitt bröst, låter havets brusande våg
dränka mig

ingen avfolkningsbygd får breda ut sig
bakom revbenen,

varghjärtat ylar mot blodmånen