Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
hur når en snöflinga sin givna plats
Du lägger dig under bilan. Ber mig svälja svärdet och dra min lans för dig. Jag lindar den skira slöjan runt huvudet och sänker blicken. Såklart står vi där. Älskande. Jag värjer mig och drar undan mattan för dina fiender. En dag ska du dö vid mina fötter. Men inte idag. Jag hör honom spela banjo och jag tänker på den filmen du vet som är så obehaglig. Livet är obehagligt. Och ljuvligt. Som när du förstår min kropp. Varje vaken stund lever jag i dig. Nu ska jag sova. Jag ställer till oreda i mitt huvud. Och du trasslar. Jag vet inte om det är isär eller till. Men dina händer över mitt hår. Stryk. Stryk. Jag plutar mina läppar till ingen nytta.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 271 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2018-10-29 23:15
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |