så nakna vi är
klädda i våra själars vånda
minnen lyser klarare
än stjärnor i mitt mörker
Om natten lever bara lampornas ljusblommor
som lysmaskar
gömda bland trädets grenar

Allt kommer åter till mig
likt en sång från himlen
mitt hjärta skälver
av den skoningslösa smärtan
Lagt mitt öde i främmande händer
som barnet

med nacken blottad