Hur många år har vinden burit
uppå den breda axeln?
Hur många ljus en sol beskurit
med världsomspinnarvaxen?
Nej ingen vet, nej inget vet,
det är en världsvan hemlighet
och fast den viskas varje dag
har stjärnan den i kärnbeslag.

Här hörs dess höga under under
all fotvalvsknystets knaster
där världen vidgar långa lunder
av droppstensalabaster,
men ingen vet, nej inget vet,
vi hör ej kosmos grundhelhet
men endast splittrad slentrian
i regnet från Elysiums plan.

Jag reser mig mot väv att väja
från trådar mot dess inre väv
men kastas kall till Cassiopeja
att snärjas utav snirkel snäv,
nej inget vet, en kan ej säga
vad vita valv har sett förut
och upphettad till stjärnstoftskrut
jag faller utom kärnan ut
i formen formad fysiskt
långt nedan träd Elysiskt.