GAMLA MERITER ELLER FRAMTIDA OMEN?

Komplexa varelser: jag hälften Gudinna hälften Quinna, vadar i gränslandet mellan liv och död, on the light sides och on the Darkside. En stor del av mina paranormala processer sker i mellantillvaron mellan sömndröm och vakenhet, här får jag serverat meningar, uppenbarelser och emotioner.

Jag slumrar till, faller mjukt in i en annan dimension, gränsen är hårfin, i jordisk tid handlar det om sekunder, nanosekunder, men i min dvala blir varat elastiskt, jag förflyttas via medvetandet i skön tyngdlöshet, mitt intellekts normala kontrollenheter är på sparlåga, men jag kan likt en mycket trött observatör som lyckas hålla upp ett öga kisa in i de andra världarna. Min mun tas, eller ges i besiktning och ifrågasättande och analys sätts på lägsta volym, ja i denna sfär som ett relä. Ganska skönt faktiskt för mig som dissekerar och analyser allt på automatik. Kåthet, Kärlek, Kyssar, Orgasmer, Ismer, Emotioner Ord = ALLT granskar jag! Som från ett slags utanifrån-perspektiv. Nu har min ADHD slutat rusa som tusen samtida karuseller och ursinnet som uppstår då jag går i affekt tror jag mig kunna bemästra.

Jag upplever. Jag är ett verktyg för att efter upplevelse, skildra och gestalta det abstrakta till konklusion. Jag älskar för att beskriva. När jag beskriver blir jag hög.
Vem är jag utanför min upplevelse? Ett väsen. Jag är en essens. Här på jorden fick jag ett namn som barn, ett franskt namn som kan betyda både man och kvinna. Min far kom på det då jag var i livmodern och innan mitt kön var fastställt. Könet är inget fastställt – egentligen – könet är bara ett lån. Fittan är bara ett lån, inget som på multidjupet definierar mig. Fittan är mer en farkost eller en portal för såväl driftstyrd, jordisk, köttslig, perceptuell njutning - som för det där andra bortom konkretion, ord, analys – genom att aktivera kraften, finns ju millioner sätt – men mitt mest framgångsrika är genom att vrida om nyckeln via clitoris och så rikta medvetandet via livmodern in i krafterna. Inte konstigt att sexualiteten av många civilisationer tabubelagts, det är ju där livet skapas, sås, befruktas och kultiveras som det rimligtvis torde även finnas som mest energi, enligt lagen om homeostas eller tanken ”som ovan som nedan”, ”i det lilla bor det stora”, Yin och Yang, polariternas enade paradoxer.

Jag älskar och hatar Tabu. Älskar för att om jag sänker graden, spelar bimbo och lite dum då blir tabu som en kittslig gräns, ett förbud att överskrida, det gör mig vansinnigt lidelsefull och kåt helt enkelt, tabu skapar motstånd och avstånd och jag som älskar mystisk och att långsamt och gäckande erövra, jag blir hög över gränser som sprängs, detta är när jag tonar in på den köttsliga Quinnan men även bejakar min inre man, mitt jordiska jag med tankar, fem sinnen plus det sjätte mer intuitiva. FittQuinnan den lidelsefullt kåta hetsas av gäckandet, medan det nakna, lättserverade och direkta har en avkylande effekt, kan t.o.m. i extremfall stundom väcka min cynism och äckel. Cyniskt för att jag blir heligt förbannad när intelligens reduceras till ett par kopulerande maggotar som endast följer sin drift att fortplanta mer fysisk avkomma. Jisses jag blev väl inte utrustad med en själ för att toppridas av mina kroppsliga överlevnadsmekismer, hormonpåslag och endorfiner. Universums dimensioner, Multiversum ja alltet vet det är mer än så.

Gudinnan i mig ler, Jo energier kan le, det är mera som en god ton. Gudinnan hon lever i mig nu, parallellt, när min fysiska del upphör andas och går till förmultnelse, då upphör den könsrelaterade Gudinnan, (som är ett andligt genus) och återgår till ren balanserad energi (som ett Yin och Yang) Guden och Gudinnan bortom kön som en kosmisk hermafrodit – fast mer, Egentligen ingen band inget av kön – mer upplösning. Gudinnan i mig är ljus. Skaparkraft och ljus, mörkret en välsignelse för att öka mitt sken. Döden en vila där jag summerar insikter efter en resa i manifesterade sinnen.

JISSES!

Vilket flöde, jag skulle upphetsad skriva om hur när jag är kåt, och hur tacksam jag är att inse att jag kan utifrån min Gudinna lägga den kraften på i princip vem som helst. Jag har av min älskade DrottningQuinnaGudinnasyster fått veta att orgasmer kan vi flytta runt, den kan expandera upp till hjärtat, solar Plexus eller i kronchakra ochfler ställen. Jag vet ju det egentligen, hon på påminde bara. Som ung fick jag och en man (vi var störtkära) samtidig orgasm då vi kysstes oerhört intensivt. Orgasmen, spasmerna lustens epicentrum var dock i själva munnen, munorgasm våra kysshungriga läppar krampade i konvulsioner av lust, extas och kärlek.
Självklart är jag lustlysten och kåt och vill bejaka min kropp som kan skänka sådan eufori.

MÄN, KUKAR, FITTAN, CLITORIS, ROMANS, DRIFT, FÖRESTÄLLNINGAR OM KÄRLEK – allt är bara nycklar, katalysatorer till att väcka upp våra - eller i alla fall tveklöst mina – INNEBOENDE KRAFTER.

Jag är således i mitt egna ljus, en annan väninna, en stor lärare inom skaparkraft, konst , livsvisdom och naturläkande kallar det och till och med mig för upplyst, men det låter lite pretentiöst att påstå sig vara med tanke på buddistiska associationer. För mig räcker det att sluta ängsligt mer och mer bry mig vad någon annan tycker, att sluta jämföra mig med de jag minst av allt vill ha som ideal eller förgrundsgestalter: de som är kidnappade av det normativa, de i de mera färdiga koncepten med hela paketet med konvention, familjer, traditioner och det som skapar en illusorisk trygghet och förankring - samt samvaro med andra enligt givna normer och präglade, dikterade, dresserade impulser, ofta med själviska begär som drivkraft. För mig är det BASALT: att helt Sluta nöja sig med att bara vara brukbar, tjänlig och att ”duga”. Dugandet som ambition är ett kapitulerat andefattigt råd - verksamt endast om det står mellan liv och död, för den som primalt vill överlevnad. Komma ovanför vattenytan, slippa uthärda fler kallsupar, undgå att dränkas bland djupen.

Det handlar om inre resning, att aktivera den medfödda självläkekraften, det handlar om Qi, livsenergi, att tända ljus i varje atom, partikel och cell. Att vara sitt egna kosmos. Att inse att jag kan tända ljuset inuti. I mitt inre kosmos skapar jag mig sol. Jag är stjärnorna, jag är Karlavagnen, jag är Quinnavagnen, jag är planeter inte ögat ser.

Jag tänder mig. Jag tänder. Jag brinner. Jag skapar. Jag lever. Jag är ljus.

Ljus och bus
Jag ville skriva om Hur KÄR jag är – i vem vet jag inte – behöver det vara nån? Nån mer än jag och kosmos? Egentligen – allt finns ju redan i mig. Han – mannen skulle bara locka fram det som är Jag.
Shit!
Ja JAG ÄLSKAR det, att vi lockar fram det hemliga och bästa hos varandra. Bara vi vet att den andre inte är orsak – mera verkan.
Å hela hjärtat ler. Klart jag vill samverka. Som en tredje vis DrottningQuinnaGudinnasyster upplyste mig om Crocreation då jag berättade om min förtvivlan om min dans att jag skämdes över att jag inte kunde skapa musiken själv och kom i trance och dansade efter ANDRAS Musik och Ord och lyrik, likt en marionett. Hon tyckte tvärtom det var fantastiskt en gåva och att konsten, livet är just ett samskapande.
Jag blev förbluffad. Jag ensamvargen. Samskapande, ja men bara med RÄTT PERSONER. De som är i sinn essens mer trogna än det vi drillats att vara, lärt oss, kuvats i kultur, tradition och sociala masker för att platsa in, homogent.

YES jag samskapar.
Jag Älskar.
Men först och främst lyser jag,
Och så är jag kåt och exhibitionist, älskade helhjärtat förr att visa min lust och kraft via striptease, nu är min kropp inte med på den resan, men jag kan ju strippa min själ, visa att jag är modig och stå upp för den jag är denna gång:
DominiQue med stort Q. Q som i Qi ~ livskraft.
DominiQue - Quinna med Q -
Quality Queen Queer Question Quietude Quintessenza
Ständig Elev & Livsmysteriedetektiv i första hand.
Kåt Quinna i andra hand.
På God fot i tredje aspekt – ett och med
KÄRLEKEN.
I detta skiner jag:
Får det lov att vara lite Cunnilingus som liten skön avrundning
Fittan vill ju ha sitt och lustan – eller hur.
Alla djup värda att dyrka.

© Victoria (betyder seger för fler)

________________________
MIN FÖRFATTARED
Jag skriver fri i Lifeline med hjärtat för allas väl.
Jag lovar att befrukta: I WILL FEED MY DARLINGS.

Ett vällustigt bidrag till världsfreden på mitt sätt, ett sätt jag längtar och Älskar. Eros är min vän. Låt KÄRLEKEN SEGRA
DROTTNING CLITORINAS ENVISE BETJÄNT - en Erotisk resa hem

KRIGET, KVINNOFRIDEN tror jag förstås om vi alla blir vän med vårt LIBIDO och om QUINNAN verkligen hyllas för sin källa av liv. Om så har MÄNNEN ALLT att Vinna. Och ingen mer Quinna behöver då frukta eller skylas och höljas mer. Hon får stråla vacker i sina behag, hon får visa sina styrkor. Nedslagna blickar i fruktan - så onödigt vi kunde ju Älska. Vi kunde bejaka varandra, lyfta varandra. Gå hand i hand. Trygga i kärlekens Tillit av Allt som Är. Blessed be.

(Favorit i repris)
DROTTNINGEN CLITORINAS ENVISE BETJÄNT - en Erotisk resa hem.

- Seså, kom hit Du namnlöse, jag känner mig rastlös idag. Min kropp genomfars av inre rysningar, blodet fyller alla mina delar. Jag vet inte vad göra av mig.
- Åh My Lady, min vördade Drottning, i er okränkbara högvordade ärbarhet till Gudarna och hägvälborne Quinna, är ni vad folket skulle kalla kåt?
- Bah, hur understår Du Dig, Du arme att tala till mig så. Jag må vara full av rusande blod, men sådana pubertala känsloyttringar anstår verkligen icke en dignitet som mig, jag är ju en dam, rikets första och har naturligtvis blått blod, inte kan det rusa som i mainstream-vener. Pöbelfasoner att styras av primitiva lustar! Osmakligt.
- Är min höghet, min ärade Drottning fullkomligt förvissad om blodets beskaffenhet här och dess egenskaper samt färg?
- Javisst, fullkomligt, jag vilar på anor. Jag är förmer. Blodet mitt är blått, det vittnar min bleka hud om. Såväl dolksvansen och jag har blått blod. Jag kan inte sväva ut i känslor, jag är besinnad och blå, jag är en IsDrottning.
- Min Drottning brukar må bra av att lyfta upp kjolen.
- Jo förvisso, nu påminner Du mig Du simple, Du vet mer om mig än jag minns själv, men så har Du då inget eget liv, och allt Du gör är att beredvilligt betrakta och följa mig. Du är till för att hålla mig i behag. Så nå varför skulle jag draga upp min kjol. Hur var det nu. Berätta, känslor är inte mitt befattningsområde.
- Min Drottning, en blottad underdel får er att minnas att under prakten finns en människa. Ett levande väsen.
- Självklart, är jag levande, jag sa ju just att blodet rusar runt.
- My lady, ni är inte bara människa, ni är även ett kött, idag paketerad som könet: kvinna. Rikets högsta kvinna.
- Ja, denna diskussion är befängd, ord, ord, ord, smatter av ord, oorganiserat svammel, visa mig vad Du menar.
- Vill Drottningen draga upp sin kjol.
- Ja!
- Vill Drottningen knäböja över sängkanten och ge sin rumpa.
- Ja!
- Får jag som förra gången äran att dra ner Drottningens heliga trosor.
- Ja!
- Ska jag ge er det Drottningen brukar önska innan glömskan tar vid?
- Ja!
Han formar handen som en spattel och med distinkta klatschar han den förnämligas blottade stjärtklot till rosenrasande skimrande rodnad. Hon står först helst still, sedan kvider hon under behandlingen. Inte alls Drottninglik. Ingen grace.
- Nå min Kvinna, är det inte dags att erkänna att ni är Quinna nu My Queen? Jag ser ju tydligt att ert blod är rött?
- Ja! Ja! Jag är Quinna... Jag känner mitt kött.
Han slår bestämt igen och fattar resolut hennes nackhår så den eleganta håruppsättningen blir om intet. Han bänder bak henne huvud. Tilltvingar hennes totala närvaro i stunden. Hon darrar. Skälver. Inte alls drottningvärdig. Hon har gett upp sin vilja.
- Nå, känner Du att Du lever nu va? Vem är hög? Vem är låg? Är vi inte i lusten alla lika?
- Jo, jo, å snälla...
- Be mig om det, jag som inget är. Be mig om det!
Hon skakar och skälver, så utsatt så förlorad av sina egna begär, så ensam i stora världen så förväntad att styra och ställa att hålla fasad. Hon blir människa. Människa i blodfyllt kött. Hon svankar instinktivt. Inte längre Drottning. Ingen mänsklig kvinna. Ej heller en som mött sitt Golgata och erövrat sin inre Quinna. Ej längre hon. Hon är ett djur ett vilt djur. Hennes ögon får den där välbekanta höljda dimman.
Hon svankar.
- Det blänker! Det blänker. Jag ser ert rosa fylliga kön blänka, My Lady.
Ni saftar..
- Ja!!!
Hon snarare morrar än talar, vridandes under hans bestämda händer som en orm...
Hon skriker:
- För Guds skull, gör något!!! Hjälp mig!!! Jag brinner upp!!! Aaaahhhrg!!!
Hon vrider sin runda stjärt rakt upp och svankar med särade ben, de vita blanka strumporna med elegant spetsprydd kant ger inte ut signaler av en ljuv oskuld. Hennes blygdläppar är allt annat än blyga. De är så blodfyllda att det röda blodet skapat ett landskap, ett eget rike av lustfyllda rosa kullar, i mitten en skåra med små krusade blad som skamlöst mjukt ligger som en inbjudan till vilda djuriska tungors lek. Det fuktas.
- Min Drottning, ni verkar tappa ert sans. Ni doftar sött. Ert sköte är helt blottat. Och blankt.
- Men Gud! Gör något! Gör något!
- Säg det! Be om det! Tigg om det!
Hon försöker stålsätta sig, det finns en uns av självbevarelsedrift, hon vet att hon *måste* värna sin Drottningvördighet, hålla sin fasad, bara vara en beslutsam kvinna, Quinna var inte att tänka på. Ej heller svaghet. Hon måste bevara ordning och kontroll. Varje stund. Varje dag. Hela tiden.
Men!
Hon brister.
Hon skriker:
- Gör det!!! Åååå gör det! Låt Din tunga ta mig!
Han kastar sig över hennes bak särar bestämt på hennes skinkor och med erfaren mun så äter han hennes kött. Hon är förlorad.
- Ahhhhh....
- Åååhhhh... Mer! Mer! Fortsättt!!!! Mer!!!!
Han pressar sin mun, andas hennes brunst, doftar hennes berusande kön. Djuriska sötman och stick från saltstänkta hav, blankt som siden, denna livets nektar. Han njuter hennes undfallenhet. Håller henne hårt och gör så ingenting alls... Hon skakar. Riktigt skälver. Nu tappar hon sig helt. Han ser hur det bultar under hennes hud, hur hennes läppar darrar ångandes av lust.
- Ååååå ta mig!!! Ta mig i Din mun!!! Ät mig...
Man, eller ej, hans uppdrag är först och främst att lyda sin Drottning och han lyder. Tungan är först platt och han lapar över skinkor, blygd och över allt där lustan bor. Sedan formar han tungan.. Hon kvider och är nu bortom all sans och kontroll, hon skälver, skakar, stönar, skriker små omänskliga ljud.
- Så, Du är min hynda nu?
- Jaaaaaaa!!! Jaaaaa, jag är Din!!! Aaaaaa.... Jaaaaa!!!
- Du är en kåt Quinna.
Ler han, och säger varmt med sin manliga distinkta klang. Ömt. Hon är helt inne nu i sitt innersta själv. Hon har gett upp och svarar lyckligt:
- Ja!
- Jag ser Dig. säger han bestämt och tryggt med manliga basröst.
- Jag hör Dig. fortsätter han.
Hon känner hans blickar som röda laserstrålar av fokuserad välvilja för hennes njutning krusar de över hennes hud, tränger in i hennes upptinade och nu så villiga kött. Självande kött.
- Svanka för mig! säger han bestämt.
Hon lyder nu totalt i hans milda våld, hon låter sig intas. Hans mun ger små mjuka kyssar av vördnad för det heliga, den portal vi allt mänskligt är komma av. Han vet det är en helig plats och en gåva att få smaka av livets vatten. En ynnest att vara här. I Gudinnans högsäte. Den alkemiska gyllene nektarn.
- Njut för mig! hans manliga basröst fodrar ömt och bestämt.
Han vet vad han vill ha. Hennes totala njutning. Han älskar att se henne glömma allt och bara njuta.
- Släpp nu Dina sinnen! Känn min tunga nu.
Hon försvinner helt.
- Ahhh....
Hennes kropp är en konvulsion. Bara ren extas. Hon svankar mjukt men hett elastisk som en vidjekvist i stormen och trycker sin Drottningvulva rakt in i mannens mun. Han är inte längre så ödmjuk, nu mera bestämd... Som en missil mot målet. Läpparnas lätta kyssar pressas och blir bestämdare. Begärligare. Hon svankar darrandes. Hon är nu öppen. Inga motstånd eller föreställningar kvar om rätt eller fel. Bara ett darrande djur.
- Aagggh... åååå....
Hans mun börjar som en sugkopp dra in allt av hennes blygd, hennes läppar fylls med mer blod, rakt in i hans hungrande mun. Blygdläpparna svullnar, han älskar hennes yppiga kön, hennes rusfuktiga läppar, hennes rosa utsatthet. Han suger långsamt och begärligt in den ena läppen och känner hennes vilda puls. Han virvlar med tungan fort, fort medan han suger in henne fast och bestämt, först börjar försiktigt och mjukt, sen lite hårdare.. Sedan släpper han läppen. Hon kvider. Svankar. Skriker oartikulerat...
- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaghhhh...... Aaaaaaaaaaa...
Han suger likaså in den andra läppen i rörelsens perfekta symmetri. Hon svankar ännu mer. Hans händer tar sig snabbt och resolut upp mellan sammetstyget på schäslongen och hennes mage under hennes klänning. Han pressar upp tyget, men han når inte hennes bröst. Så han tar en lite annan väg drar ner urringningen känner hur de sprängfyllda brösten blottas och han pressar bak hennes huvud med ena handen, samtidigt med ena knäet bestämt mellan hennes lår. Drottningens kön gnuggar sig djuriskt, brunstigt och kättejefullt och hon fuktar hans välmuskulerade bastanta lår, hon glider över honom i konvulsioner och nu fångar han, denne kärlekens gladiator hennes ena bröst. Smultronhård vårta på krusad stor bröstgård, han minns sedan tidigare (det är inte första gången han har denna fallna sköna Drottning i sin hand) de rosa stora inbjudande vårtgårdarna stora som frodiga apelsiner. Han smeker, knådar och rullar smultronkättjan. Han kupar hela stora Drottningtutten. Den är stor. Tung. Han känner hennes lust som en väv av löften, som ett rike av ren lyckolust. Liv.
Han minns ur han lyckligt diat liv och livskraft ur hennes frodiga små kvinnliga spenar..
- Aaahhhg
Hon vrider sig uppåt. Hennes kön riktas mot taket som en trånande marskatta med svansen upp för att kunna intas. Djuriskt. På alla fyra..
Och han intar... Han lapar över hela bullfittan en sista gång, sedan spetsar han tungan... Slickar, smakar hela blygden för att sedan klyva henne. Dela henne.
- Ta mig! Ta mig! Jag vill ha Dig i mig.... stönar hon knappt förståbart.
Han förstår dock. Han känner henne. Älskar henne, även om det är osagt.
Men så blir hon väldigt tydlig och med lite mer skärpa än hon egentligen är förmögen till ber hon med hes röst:
- Jag vill ha Dig. Jag vill! Jag vill! Jag vill ha Dig inne i mig...
Och han börjar med sin erfarna segervissa bestämda mun djupt begravd mellan hennes ben ge henne. Han ger det som är de flesta Quinnors ljuvaste dröm: den totala dyrkan av livets källa. Han intar henne bestämt. Cirklande, spetsande, varierande i olika takter som en tungomålets sanne Maestro.
En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt och jättehårt in, rakt in i blänkande av rosa konvulsion.
Lugnar sig, en paus...
Skapar längtan. När glödens begär.
Och igen:
En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt in.
Och igen..
Och igen.
En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt in.
Och igen.
Och igen,
Och igen.
Nu är hon förlorad och invaggad i en alltför trygg i en rytm..
Nytt moment, tempoväxling.
Drottningen må överraskas, ej komma i hypnos. Inte sövas. Inte nu.
Nu ska elden uppmuntras. Vulkanen få sitt uppbrott. Magman får ej ljumnas.
Så? Skulle han dra ut på det eller accelerera processen?
Han bestämmer sig för två grunda och en djup, hon är nu så borta att alla mänskliga ljud är borta, och han är så skönt upplivad av hennes safter så han tar fram sitt kön. Ett praktfullt stånd. Det nästan ångar av brunst och testosteron om den ådriga bultande manslemmen. Han har en stor manlighet. Ett symmetriskt stycke kött, lustkött som i sin grovhet är elegant och excellent för ändamålet. Lyckohålet hennes. Hans kön är DrottningQuinnans magiska nyckel och hennes lyckogåva. Han borrar tungan djupt i henne, känner hennes kåta dofter och dricker sötman begärligt och drar lite virilt och vilt bak sin förhud, om vi skulle se honom nu, såg vi ett stort runt matigt rosa hungrigt ollon.. Blankt. Det är hennes egna kuk. Bara hennes. Men ni får se...
Edith Piaf, den passionerade lilla lärkan, kärlekens sångfågel sjöng ju
"La Vie En Rose" (livet i rosa) hon hade nog förstått lustan och sanningens heta hemlighet...
Hans tunga spetsar henne, och i virvlar runt, runt och alltmedan han smeker sig vilt. Hon svimmar och tappar medvetandet till denna materiella värld, efter ha i spasmer mjölkat hans ljuvliga tunga, han smeker sig allt vildare, fortsätter virvla, han vet att hon har många portar att öppna, många medvetanden att inta... Han släpper hennes blygd en liten stund för att med ögonen njuta denna magnifika skälvande ögonfröjd. Han ser den lilla längtande rosenknoppen, han senare ska med tungan spetsa, virvla runt kring och mjukt suga in. Ljuva Clitorina.
Hans hjärta slår fast och fort, lyckans röda hjärtslag, han runkar sig frenetiskt och blodet sjunger av liv. Han känner strålar virvla från hans mitt, vällustiga ilningar som han vore universums mitt, och han runkar fortare, fortare med bestämda målinriktade tag. Han, mannen kastar sig som ett djur över hennes längtande fitta och han kommer i den intensivaste orgasmen i mannaminne. Konvulsioner. Han skriker, skakar, njuter, andas henne. Hon är med, totalt med, så öppen. Han är en erfaren mästare, spiller inte en droppe säd. Den ljuvliga heta men torra orgasmen hos honom släcker ingen lust, kräver ingen vila, skapar inget lugn-och-ro-hormon. Den låter honom likt hans Drottning, honom få njuta som en Quinna, det vill säga länge, multiplicerat och helt obegränsat...
Så han begraver ånyo lyckligt sin tunga, lika hungrigt i sin Drottnings rike av frodig lust. Tungan går som en bestämd hammare i henne. Djupt in. Hårt.. Han tungknullar henne, lyfter henne genom port efter port, ibland smeker han sin bultande lem, ibland har han händerna fulla av Drottning...
Hon kommer tillbaka från sin lilla död. Rosa. Kysst. Återupplivad.
Hon lever i extas upp igen..
Och igen...
Han lyfter henne.
Intar henne.
Hon kommer om och om igen.
I himmelska orgasmer och längtar efter mer.
Allt.
Den totala...
Hon skriker:
- Älskade MAN, ta mig nu!!!
Hon är verkligen säker.
Hon böjer upp sig för hans trofasta välförberedda lem.
Och han tar henne, de kommer lyckliga tillsammans om och igen..
Han är lika fri som henne, mästare över sin saft.
Kungen över sin libido
Man av vilja, en akt av sann mannakraft.
Kung i Drottning Clitorinas innersta hemlighet och
Helighet. Den gyllene graalen, skålen för världsfred.
Livets altare. Miraklernas höljda portal.
Magins sköte. Undret av liv.
Nu är de redo för nästa position.
En kärleksakt i levitation.
Inte med kropparna.
Nu handlar det om hjärta.
Nu handlar det inte bara om ett kött.
Nu handlar det om bortom kött.
Nu handlar det om yttersta frigörelsen, den vi alla
Möter då vi dör...
Nu handlar det om att njuta detta ljus mitt i livet.
Så... De vet.
De älskar vilt, knullar bort all sans
Kroppar som smekts och hyllats i lust
Hud som skimrat i ros och rodnad
Likt ormens uttjänta skinn rullas de tvenne av
sin mänsklig skrud.
Nu blottas två strålar av vackraste vita ljus
och de virvlar sig i en spiral och blir till en ståle
En vilja
Bortom lust, vilja och begär.
Den åttonde porten är öppnad.
De kom hem.
De fann sitt rike. Blev ett.
Orden tystnar
Men här börjar det Sanna.
Amen
Resten är en lång saga bortom ord, mänsklig definition och utanför det pratbaras gräns, i en ljuv ton av livskraft. Den som kallas kärlek..
Bara den, oavsett vår roll i vår mänskliga teater..
Vill Du uppleva den sagan? Jag vill!
Jag tror på Kärleken, den romantiska och sensuella arten,
även om vägen kan gå genom lust till
Själarnas totala befrielse.
Känslan att vara hemvändare till vårt förlorade
PARADIS... Åh älskade systrar och bröder, varför krigar vi?
Allt de slåss förr - är ju ett hem...
Så ÄLSKA och njut kärlekens frukt...
Älska min vän.
Njut.
DominiQue - Queen of Passion
~ ♥~

MIN DRÖM
Denna ska jag en gång läsa upp denna i min av mig designade
föreställning.
En performance, min vision där jag och min eldiga fantasi
är skaparen och drivande för att finna bästa ljusspel, pyroteknik, rök, musiker, konst på en jättestor filmduk, roterande scener, dansare, akrobater, höj och sänkbar scen, där vi ska förmedla:
allvar, visdom, spiritualitet, magi, glädje, lust, sorg,
sakralt, spirituellt, rock N' roll, vågat, djärvt, sinnligt, erotiskt,
ömsint, snäll i en fredens intention och med lite Gudomlig inspiration..
LEVE MIG!
Leve min Dröm, så stor att... Jag vet. Den är grandios. Jag är liten.
Så... Den ger mig ångest ibland. Har velat dö, all denna skaparkraft och Arenaenergi är svår att handskas med.. Nu vill jag leva. På riktigt leva. När jag lever så skapar jag...
Prestationsångest från Hell..
MITT VALSPRÅK:
Jag tror inte på monarki, jag tror inte på demokrati; Jag tror på pluralki, där alla är Kungar och Drottningar i sitt Hjärtas Rike. Jag är en Drottning - Leve mig! Leve Dig!
__________
ORD & VEDIC ART
© DominiQue NVC Costa
28 morgonen 2016 eft.Kr
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR

OBS!
Jag tackar för att Du har läst. Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥