Den stormiga höst natten
Ljudet av porlande vatten
Tunna mörka streck
Huvudet som var väck

Längst upp på kanten
Där nere ligger vanten
Blickar ut över ett hav
Mörkt som i en grav

Hade tappat alla min tro
Darrande uppe på en bro
Tankar gick runt i skallen
Vill inte vara ett av alla fallen

Att vara samhället till last
Då dom får stå sitt kast
Demonerna runt min hals
Vägrar bjuda dom på en vals

Plötsligt såg jag då ljuset
En upplyst stig fram i gruset
Torkade en tår på min kind
Kände en svepande varm vind

Bilder som drog förbi
Kände mig mer än fri
Klockan hade nu blivit fem
Så det var dags att gå hem