När jag analyserar barndomen tänker jag på ”Rubiks kub” och börjar gråta. Dagens regnbågsfeminister är bara irriterande i jämförelse med den där fyrkantiga förbannelsen. Det var rena barntortyren att sitta timme ut och timme in utan att känna sig smart.

Jag kastade inte kuben i golvet. Det fanns nämligen inget tåg av bokstavsstörningar att skydda sig bakom på den tiden. Istället låg jag sömnlös många nätter, tänkte att jag var färgblind i mörkret och då kändes livet helt okej igen.

Jag har inte något större problem med regnbågsfeminister. Det är människor som står för sina åsikter och slår krocketklotet i huvdet på dem som inte håller med. Jag blev träffad av ett klot en gång, såg solen och trodde att jag klarat av att göra ”Rubiks kub” rund.

_______