Jag vill inte bo i en stad som
ej har årslångt rent vatten
och ett vatten som aldrig får
återse havet. När jag så lyfter
årbladen vill jag med ögat
kunna se det rena sjövattnet
förtydligas längs styrbord
och babord av det skedda.

Jag vill inte bo i stad som
ej har städade gator. De
skall ligga i rätlinjig prakt
och ge plats för kaféer vid
vartannat gathörn. Ingen lag
eller flykt upphäver denna
reguladetri från avfall av
allmänna ytor.

Jag vill inte bo i en stad som
ej har gröna parker. Jag vill
kunna sitta i kvällsbrisen med
min käraste och smeka hennes
runda knä, ty jag håller före att
inget får störa oss när vi har det
underbart tillsammans.

Jag vill inte bo i en stad bortom
ytterdom, isad, ensam utan ljus.
Ljuslyktor skall flamma om
natten vid sluttande gator och
mörka murar. Jag vill hålla en
stadig kurs, kunna plocka mig
en nattviol utan att bli klibbig
om händerna.

Jag vill inte bo i en stad utan
egen musikkår. Jag vill kunna
höra Gutts Hazzelbars marsch
överrösta stormen, som ideligen
ökar i styrka med sitt brus för att
oavbrutet dämpa min trivsel
och störa mig, då jag bemödar
mig med att räkna stjärnor.

Detta är en grundförutsättning