När man funderar över sitt ursprung fastnar man lätt i mansledet. Farfar, farfars far och så vidare. Efternamnet är enkelt att följa och om man dessutom som jag tillhör en släkt med släktförening och som det har skrivits en del om är det lätt att ens personliga historieskrivning fastnar där. Avlägsna sidoled i släkten Dickson känns nära medan mina direkta förfäder på den s.k. spinnsidan är okända. Som exempel kan nämnas att jag alltid har sett Göteborg som min hemstad eftersom mina förfäder på pappas sida har verkat där sen 1809. Fast i Stockholm har mina förfäder varit aktiva ända sen sjuttonhundratalet. I Göteborg finns många hus som släktingar har låtit bygga eller har ägt. Men detsamma gäller Stockholm. Varje dag promenerar jag förbi platser där de har bott och verkat. Ibland är husen borta och vissa gator har också försvunnit, men när jag väl känner till historien befolkar den staden.

I denna text har jag sammanställt lite av det jag vet om de olika leden. Tyvärr går det bara att ta reda på något om männen eftersom det bara var de som var verksamma ute i samhället. Offentliga lägg innehåller sällan mer om kvinnorna än ett flicknamn, ett födelseår och ett dödsår. I första generationen bakåt finns det alltså en man, andra generationer innehåller två, den tredje fyra och fjärde generationen åtta. Åtta gubbar blir lagom för denna text!

När man dyker ner i historierna runt dessa män, som huvudsakligen verkade under artonhundratalets andra hälft, inser man vilken dynamisk period det var. Att allting förändras snabbare och snabbare är en illusion. Under dessa herrars aktiva period liberaliserades ekonomin, många viktiga industrier grundades och högvis av disruptiva uppfinningar såg dagens ljus. Dessutom fick breda folklager det mycket bättre. Mellan 1850 och 1900 fördubblades BNP per capita och medellivslängden ökade från ca. 42 till ca. 56! Städerna växte så det knakade och helt nya stadsdelar skapades. I Stockholm mer än tredubblades befolkningen under perioden - mest dramatiskt växte den under åttiotalet. En mörk, stinkande husanhopning där fler dog än föddes blev en vacker stad med upplysta, breda boulevarder. Fattiga pojkar kom från provinsen till huvudstaden och gjorde sig enorma rikedomar. (En av dem var min mormors morfar.) Liberalismen för att inte tala om arbetarrörelsen var ännu i underläge eftersom rösträtt baserades på inkomst. Men landet moderniserades och grunden för det demokratiska genombrottet lades. Alltså, här följer de åtta gubbarna. De äldsta föddes för cirka två hundra år sedan och den som levde längst missade jag med bara drygt trettio år

* Min farfars farfar, Robert J:son Dickson (1819-1903) är en av de många i min släkt med det förnamnet. Han var son till den yngre av två invandrade skottar (kommerserådet James) och har egen artikel i Wikipedia. Som ung förestod han familjefirmans kontor i London vid en tid då den framför allt exporterade träprodukter. Han ärvde pengar och gjorde ett enormt klipp under sin tid i London genom ett samarbete med en bankir Rothschild. Resten av sitt liv levde han stillsamt på sitt gods Fimmerstad i Västergötland och i sitt hus i Göteborg på den något speciella adressen Stora Nygatan 17 ½. Senare köpte han palatset Överås i Örgryte (där min farfar föddes). Vid sidan av sin bror Oscar Dickson var han rikast i Sverige. Han var liberal och frihandelsvän och behöll de nära banden till Storbritannien. Bland annat tillbringade han varje vår sex veckor där. Mot slutet av sitt liv blev han blind men att döma av de kort jag har var han nöjd med tillvaron ändå.

* Farfars morfar hette Conrad Anker (1849-1910), en rik köpman i dåvarande Christiania (Oslo). Släkten Anker har sitt ursprung i Sverige, men blev en dansk adelssläkt innan en gren slog sig ner i Norge. Där blev den mycket framstående. En medlem av släkten stod värd för Riksförsamlingen i Eidsvoll, där den norska grundlagen undertecknades den 17 maj 1814. En annan, som var bror till min förfader, blev Norges första statsminister (under unionstiden). Farfars mamma, Helen Anker, dog ung men farfar fortsatte fira somrarna med släkten Anker på Malmøya strax utanför Oslo.

* Farmors farfar, Johan Severin Axell (1843-92), var en mångsidig person. Trots sitt relativt korta liv var han aktiv inom tre olika områden. Som ung var han framstående vetenskapsman. Han disputerade i botanik i Darwins efterföljd och blev sedan docent i Uppsala 1869. Inom sitt område sägs han ha tillhört de ledande i Europa (Darwin kallade hans avhandling ”excellent”). Dock lämnade han vetenskapen för affärslivet, och gick in i faderns affärsrörelse i Sundsvall, som främst var inriktad på sågverk och handel med timmer. Parallellt med detta arbetade han politiskt. I hemstaden Sundsvall satt han i stadsfullmäktige, och var bland annat ordförande under uppbyggnaden efter storbranden 1888. Han var också ledamot av andra kammaren i riksdagen. Förutom att han var frihandelsvän arbetade han för en demokratisering av rösträtten, så att även arbetare skulle få politiska rättigheter. Privat levde han färgstarkt och gav upphov till många anekdoter tillsammans med miljonärskollegorna Oscar Dickson och Frans Kempe (far till pappas styvfar). Sannolikt bidrog rumlandet till att förkorta hans liv.

* Farmors morfar Oscar Anthon Ring Midling (1846-1910) var en företagare och affärsman från Bergen i Norge som kom att verka i Sverige större delen av sitt liv. Han var bland annat VD för Hudiksvalls trävaru AB och sägs ha haft hårda nypor. Hans fru överlevde honom med många år och hann bland annat skriva en bok om sitt liv där pappa omnämns. På sin tid var Midling Sveriges högst betalda företagsledare. Senare blev han också stor ägare i de företag han engagerade sig i. Ekonomiskt var han dock knappast i klass med de övriga på pappas sida, som var hjälpta av stora mängder ärvda pengar.

* För att övergå till mammas sida härstammade min morfars farfar Johan Adolf Bernard Boman (1821-93) från en släkt av ”fiskeborgare” i Strömstad, ursprungligen härstammande från Utrecht i Holland. Johan Adolf förlorade sin far, som var sjökapten, tidigt och flyttade till Göteborg. Där blev han så småningom ägare till en tobaksfabrik vid Östra Hamngatan 14. Rörelsen var framgångsrik och övergick med tiden helt till snustillverkning. Ett av varumärkena var generalsnus, som övertogs av Tobaksmonopolet vid förstatligandet 1915. Jag har kvar den förgyllda silversked han använde för att bedöma snusets kvalitet. Han var gift adligt d’Orchimont och hade stor otur med sina barn. Av sju barn dog fyra före två års ålder och ett blev sinnessjukt. Bara morfars far Herman, som blev stadsdistriktsläkare i Göteborg, och hans bror Gustaf, som tog över rörelsen och blev riksdagsman, levde normala liv. Johan Adolf var förutom företagandet aktiv i Göteborgs stadsfullmäktige, tillsammans med bland andra Oscar Dickson.

* Om min morfars morfar, Johan (Jan) Erik Ekblom (1843- 1921) vet jag inte mycket mer än att han var präst. På prästers vis flyttade han runt mellan befattningar på olika orter. De flesta barnen föddes i Köping. Från ca. 1890 var han kyrkoherde i Munktorp och bodde i en stor, fin prostgård från 1781. Detta hus, som finns kvar, lär ha varit ett av de första som målades i falu rödfärg. Ekblom har gett ut predikningar. Hans pappa var skollärare och organist och själv var han var gift Boëthius (gammal prästsläkt). Jag har några foton av alla barnen. De är mycket eleganta och de söner som är tillräckligt gamla bär studentmössor. Både prästen och hans fru ligger begravda på Munktorps kyrkogård. De fick tolv barn, varav fyra dog tidigt. Elin var näst äldst av de överlevande, utbildade sig till sjuksköterska och gifte sig sedan med ”doktorn” (morfars pappa). Hon var mammas älskade farmor, som jag minns från min barndom. Elins bror Nils blev också präst, och vigde flera av sin systers många barn.

* Mormors farfar, Carl Moritz Hirsch (1840-1926), var ägare till Engelska skrädderiet, som under många år var en känd institution i Stockholm. Urfadern Hirsch kom till Sverige 1792 och gav upphov till en framgångsrik och omtalad släkt. Moritz bror Isaak var en känd byggare som satt sin prägel på Stockholm som få. Andra medlemmar var handelsmän, industrialister och verksamma inom kulturen (till exempel Hanna Pauli, född Hirsch). Moritz ägde som sagt sin rörelse, men var ändå den minst förmögna i brödraskaran. Han var en judisk man som hade två barn utanför äktenskapet med en kristen kvinna som hette Augusta Edwall. Således fick hans son, min mormors far, inte ärva sin fars familjenamn - men väl hans förnamn. Oäktingen Moritz Edwall klarade sig dock bra och blev sedermera ekonomidirektör på Stockholmstidningen, då stadens största. En googling visar bland annat att han och Hjalmar Branting var revisorer tillsammans på Publicistklubben. Också Moritz äkta avkomma i släkten Wästberg kom för övrigt att vara verksamma inom tidningsvärlden.

* Mormors morfar, till slut, hette Nils Magnus Hammarlund (1831-1906). Som ung kom han från Småland till Stockholm med tre riksdaler på fickan och arbetade sig upp till positionen som en av huvudstadens främsta byggmästare. (Han måste ha varit sparsam, för mormor hade kvar ett av mynten.) Under byggboomen under andra halvan av artonhundratalet byggde han massvis av hus. Flera av dem var prestigebyggen, bland andra Villa Lusthusporten på Djurgården och S:t Paulskyrkan vid Mariatorget. I början var han byggmästare tillsammans med en kompanjon. Senare var han också byggherre, det vill säga den som finansierade byggena och ägde de färdiga husen, ensam eller i konsortier. Han gjorde många affärer med Isaak Hirsch, som han alltså hade (inofficiella) familjeband till. Bland annat sålde Hirsch en av tomterna i kvarteret Ädelman större till Hammarlund och hans två kompanjoner. De tre bebyggde och ägde hela kvarteret. Just fastigheten på Hirsch gamla tomt, Strandvägen 27, är känd eftersom Wallenberg senare köpte huset. Huset finns kvar, ett hörnhus som hör till de äldsta och vackraste på gatan. Där var en våning till salu för 71 miljoner härom året. I källaren fanns en gång den dynamo som inspirerade Strindberg till en berömd dikt. Intressantare i detta sammanhang är att både Moritz Hirsch och två av hans söner tidvis bodde i huset. Även min farmor bodde långt senare i kvarteret.

Samtliga dessa åtta gubbar var herrskap. De flesta kom från herrskapshem, men åtminstone en arbetade sig upp från inget av egen kraft. Bara tre av de åtta kom från släkter med sina rötter i Sverige. Alla var framgångsrika och hade det bra. Spännvidden mellan den stormrike Robert Dickson och en präst som Ekblom var stor. Dock inte lika stor som den var mellan en präst till en vanlig arbetare eller piga. Det finns massvis med trådar mellan de åtta och flera av dem än de jag har noterat träffades säkert i sällskapslivet, i affärer eller politiken. Att någon av dem skulle ha druckit ett glas punsch med en kroppsarbetande medborgare är dock svårt att föreställa sig.