en tid förlorad medan gravens ögon
tjuvkikar längtansfullt bakom muren

borde, kunde, skulle
tagit din hand när den var utsträckt
och bedjande,
lät istället stoltheten sjunga inom
och föra ut mig till martyrens ensliga ö

så mycket som hade kunna förändrats
i det som kallades för mitt liv
men istället satt jag stolt kvar med
orörd heder och med tomma händer

borde, kunde, skulle
ha visat allt jag kände
men lät ointresset visa sitt falska ansikte
och lät dig löpa i otillgänglig terräng
medan jag krävde mer uppoffring

jag såg min mörka spegelbild i en skitig spegel
och såg ett vrak av något som kallades för jag
insåg att jag aldrig kan gå tillbaka
medan orden föll som ett mantra inom

borde, kunde, skulle