|
|
Avfärd
jag kan känna
havets rörelser
mot nattens djup
mellan sand och sorg
är tidvattenvågen
redo att stiga
under huden
som stormen slår
mot öppna vatten
att rida ut
natten
Fri vers
av
Jenny Leine
Läst 297 gånger
och
applåderad av 25 personer
Publicerad 2018-11-03 13:03
|
|
|
Stanley Rydell
Oerhört vackert med ett minimum av ord! Känns när jag läser som naturen helt förenas med jaget - ett uppgående och ett intagande utan åtskillnad. Tidvattenvågen ... under huden!!
2018-12-31
|
|
|
|
ej medlem längre
Ett litet mästerverk.
2018-11-20
|
|
|
|
Camelot
När det mojnat kommer gryningen, lugn och skön, och apostlahästarna har ridit ut allt.
Tack
2018-11-06
|
|
|
|
Anya
Jaa mellan sand och sorg. Så fint fångat. Av vatten är vi komna...tänker jag när jag läser din fina text.
2018-11-06
|
|
|
|
Stefan Albrektsson
En vackert klingande dikt (mjukt s'ande och n'ande) och generösa allitterationer som ger känslan av vågornas rörelser.
Gillar hur det yttre landskapet träder in i det inre (och ja, vi består ju till stor del av vatten). Fint!
2018-11-06
|
|
|
|
Lars Gullberg
Fint du skriver. Men det visste jag redan.
2018-11-05
|
|
|
|
Lars Hedlin
Stark i känsla och ett djup som berör både utom och inom/Kram
2018-11-05
|
|
|
|
Marita Ohlquist
Känner smärta och vemod i texten, men även förhoppning om att allt skall bli bra när natten blir till dag.
2018-11-05
|
|
|
|
Goraxy 89 Orion
Kan inte sätta ord på känslan den här dikten förmedlar (klart att den är mörk)
Havet är det centrala elementet, hur det lever rör sig inom dig, för Du är havet, men det stormar bara på ytan - djupare in är allt stillhet och trots att solljuset inte når så djupt finns där liv och skönhet och varelserna där (om än blinda) navigerar säkert med sin inbyggda gps applikation, så måste också Du söka dig fram genom natten !!!
2018-11-04
|
|
|
|
ej medlem längre
Finns det en själ kan jag här se hur den uppfattar sig, gör sig, rör sig. I en tradition med en personlig väckarklocka. Rytmiskt flöde. För min lättare tid.
2018-11-04
|
|
|
|
Åse Tropp
Vackert, berörande och med djup!
2018-11-04
|
|
|
|
ej medlem längre
Att lyckas överkomma vargtimmen är min läsning textens epicentrum, innan öppnas mörkret för något som för tankarna till Stagnelius, ett erotiskt vändkors för han och honformer när längtan trycker under huden.
Och nu är vi framme vid något som upptagit mina läsningar av Jenny Leines texter och något som jag inte riktigt tagit till mig. Åter och åter laddas orden längs en struktur som mycket väl kan kopplas till ett erotiskt rörelseschema. Vad det står för har jag ingen aning om. Alternativen är många. Men inte mindre intressant.
2018-11-03
|
|
|
|
ej medlem längre
'mellan sand och sorg'
skriver du
och jag tänker att det är avståndet
mellan fötterna i sanden och hjärtat i bröstkorgen.
En livslängd, en tanke och en stilla stund att ta hand om
2018-11-03
|
|
|
|
henke_r
Det är en konst att kunna hushålla med orden som du gör. Det är nästan så att jag skulle be om att få gå kurs hos dig ;)
Jag älskar texter som kretsar kring hav och friska stormbyar. De urkrafter du beskriver här känns som både plus- och minuspoler i diktjagets tillvaro. Detta mångbottnade händelseförlopp får läsaren att njutningsfullt ta sig an dikten både en och två gånger.
Supersnyggt!
2018-11-03
|
|
|
|
Elisabeth Nilsson
Fin komposition, där havet flyter längs livet, när sorg och smärta väller in, men öppnar upp för hoppets intåg.
2018-11-03
|
|
|
|
DavidM
Flerdimensionella strofer, de vandrar med vågorna och briserar i synliga dyningar. Texten ger många känslor, både dova och påtagliga. Det är starkt och jag får en förnimmelse av något slags hopp i slutraderna.
2018-11-03
|
|
|
|
ULJO
Så otroligt vacker
2018-11-03
|
|
|
|
ej medlem längre
En bedövande vacker komposition. Jag får gåshud av själva smärtan i orden. Dikten kan naturligtvis tolkas på många olika sätt, men i min läsning handlar det om känslorna man får när man måste lämna någon man älskar.
2018-11-03
|
|
|
Nästa text
Föregående
Jenny Leine
|
