-Inte nu igen!
Jag går inte på den lätta!
Jag följer med dig, vart du än går, men inte ditin!

Jag ger sken av att vara lydig, men du känner inte mina tankar!
Och när jag väl följt dig en bit på vägen...
Så går jag inte ditin!

Jag lägger mig platt på marken! Nåväl...
I sanningens namn, kurar jag ihop mig mitt framför grannens dörr, och jag stannar där, ty du har tröttat ut mig, med din katt och råtta-lek, eller var det nu igen; En matte och katten lek, som mycket påminner om en katt och råtta-lek, för mellan katten och råttan, är det jag som har övertaget, ty jag är katten och inte råttan!
Och du måste å andra sidan vara människan, men du är ändå minst, mellan ditt och mitt övertag, rent psykologiskt, om vi nu , mot all förmodan, skulle säga, att jag spelar ett spel!