En gammal man
med ådrad hand.
Tankar i ett hus med spetsgardin.
Porträtt av änglaögon och
ensamhet fyller rummen.

Rallarrosen vid rödmyllevägg
som blommar och sedan vissnar ner.
Fjärilens dans över dagarna.
Junihimlen som förändras
till novemberdis
till januarigryning
och tillbaka till stillheten
vid skogsbäckens vårflöde.

Det är så lätt att glömma
hur vacker en ådrad hand kan vara.
Det finns en djup innerlighet
i rörelsen
där handen flyttar pusselbitar.
Att försöka hitta en plats.
Att se helheten,
att växa och förstå
och
att se det vackra
medan snövindar
bäddar vita höljen
och novemberstormen
sopar igen spåren
av liv
till vit tystnad.


COPYRIGHT text och bild/Änglaögon