Det är inte ofta jag är sjuk. Länge kunde jag skryta med att jag aldrig varit sjukskriven. Sanningen var att jag höll ihop så gott det gick och plågade mig till jobbet. Sedan barndomen hade jag lärt mig att ta hand om mig själv och jag avskydde att vara sjuk. När pappa dog var jag emellertid sjuk. Riktigt sjuk i influensa. Då var jag föräldraledig med min yngsta dotter.  Jag önskade att jag hade kunnat resa till honom och vara där. Fortfarande minns jag telefonsamtalet där jag fick veta att pappa var borta. Fastän han varit gammal och sjuk kände jag en oändlig smärta och ensamhet. Det hade varit svårt att hälsa på hemma och jag drog mig för att åka hem till föräldrahemmet. Till slut var mina besök en gång per år.

 När pappa dog kände jag att jag inte hade ork att besöka mamma. Med åren hade hon blivit alltmer paranoid och trodde att vi barn stal ifrån föräldrahemmet. Det var inte så att hennes paranoia inte hade grund, men själv var jag helt oskyldig och hade aldrig tagit något från hemmet. Tyvärr är det något jag senare bittert fick ångra. Det var länge sedan det hände, närmare bestämt 1994. Mina föräldrar blev utsatta för flera inbrott i villan. Massor av saker försvann. Stölderna polisanmäldes, men ingenting hände. Saken var den att den som tagit sig in hade använt nyckel. Internbrott kallade polisen det och avskrev alltihopa. Eftersom mamma hade blivit osams med min äldsta syster hade hon inte tillgång till nycklar. Min yngsta syster visste jag inget om. Själv hade inte haft tillgång till mina föräldrars nycklar på flera år. Någon som hade nyckel däremot var min äldsta systers son. Honom misstänker jag inte om något, men mina systrar har jag inga illussioner om. Mina föräldrar skapade sig själva en förklaring. Kanske var det min systers ex-sambo som kommit över nycklarna och kopierat dem? Av en händelse frågade jag mamma om en bunt vackra teckningar min mormors bror hade gjort på 1930-talet. Han var ingen känd konstnär och teckningarna hade inget värde förutom affektionsvärde. Även dessa teckningar blev stulna.

Innan mamma dog kände jag på mig att jag borde besöka henne och försöka få med mig alla mina barndomsfoton. De var inte speciellt många. Ett rödbrunt fotoalbum innehöll ett antal foton från det jag var ett år fram tills jag var ca 11 år. Det fanns också en låda diafilmer med bara bilder av mig från när jag var 4-5 år gammal. Trots att jag hade på känn att något skulle inträffa när mamma dog valde jag att inte besöka henne. För mig var det allt för smärtsamt och jag kände att allt jag byggt upp av självförtroende snabbt skulle raseras av hennes närvaro.

Och så dog mamma. Inte heller denna gång var jag närvarande. Jag kämpade med en svår förkylning som skulle utmynna i bihåleinflammation. För första gången i mitt liv tvingades jag till att sjukskriva mig. Samma dag, på morgonen min första sjukdag ringde telefonen och jag blev meddelad att mamma hade dött. Min sjukskrivning som jag planerat till ett par dagar blev till en vecka. Jag var helt i chock för mina systrar sa att det inte var så allvarligt med mamma och att jag inte behövde resa dit.
Själv trodde jag bara att hon fått ett utbrott av paranoia igen. SOS alarm hade nämligen ringt mig några dagar innan. Min mamma hade ringt dem i panik och hävdat att hon var innelåst. Hon hade också bett dem kontakta mig. Jag hänvisade SOS alarm till min syster som bodde i samma stad och fick senare veta att alla dörrar i villan verkligen hade gått i baklås. Sjukhuspersonal kom och hämtade min mamma till sjukhuset och min äldsta syster bytte alla lås i villan.