Packad som vanligt

Blått ljus

människor med skeva leenden

Vita tänder

Rev sönder jordens rötter

Väntar på sin stund
Att bli botade. ..

Din kölapp
Är redan tagen

En gång kommer
Även du sitta där

Och vi stirra blint
Mot varandra

Vem som har mest
Ont och behov av

Vård

före alla andra

Om vi ändå ska
dö med

Förlängnings
-mekanismen

Den långa honungs
skeden vi lärt oss

Att långsamt slicka på
Utan att den slutgiltiga

Sanningen tär på oss
Alltför mycket


Tänk att istället vara
En kolibri en liten
Hektisk stund

Som känns som en evighet

Bland azurblå himmel och

avläsa

Poesi ur blommors
Pollen och nektar