Ibland är det alltför lät att tappa tron
På att det tunga en dag ska lätta
Att regndis ska bytas mot solens sken 
I ett blödande hjärta och trasig själ
Där alla vackra ord rinner av som vattnet
Från en andfågels täta fjäderdräkt
Tills det kommer en gnutta glädje förbi
Som skapar ett hål i den täta dimbanken
Släpper fram någons omtänksamhet
Så det just där och då går att se saken
Ur livets verkliga mening och värde
För det är nog värt att göra som så att

          *När himlen är grå
          Skaffa en pensel 
          Och måla den blå
          Ta livet i din hand
          Och gå så långt du kan* 

Men det är inte så lätt att måla klara färger
Eller ta livet vid handen och vandra vid dess sida
När de enda färgerna på målarpaletten är
Svart vitt och grått i en knapphändig skala
Som får livets glädjeämnen att försvinna i natten

Det går dock mycket lättare att måla med dessa
Färger när jag vet de finns dem som tror på mig
Och hjälper till att hitta de färger och den glädje
Som flytt från mitt liv och min färglösa målarpalett