Jag har fastnat i en ring där jag stänger in mina känslor där jag känner ingenting.

Jag går runt och bara är, finns ingen glädje här, jag är trött, men jag orkar inte kämpa, allting är dött.

De skriker att jag måste bli bättre, att det jag gör inte duger. Fan vad livet suger, de är bara en tävling om vem som är bäst, när allting bara är ett skal av pest.

Jag har svårt att lita på personer, därför jag stänger in mig i mina passioner, där jag kan kontrollerar alla situationer. Där ingen kan sänka mig ner, där jag inte längre är utanför, där jag är mittpunkten och livets markör.

Jag är kaos, känslor som snurrar runt och stänger ute ljud.. Ångesten har ett grepp och allting annat är bara bakgrundsljud.

Jag vill sluta ha dessa negativa tankar om livets steg, kanske är jag feg eller ser jag bara det som är lättast i mitt hjärta, det simpla är att släppa in smärta.

Glädje är något som jag fått känna så få gånger, kanske är det ånger, kanske är det bara såhär mitt liv är, där jag bara få höra om äkta kärlek i sånger, för inte varit någon äkta kärlek här.