Ett JAG behöver ett
DU för att spegla sig i.
Gud ville ha en avbild av sig själv
- och skapade en man som fick namnet Adam.
Men Gud var inte nöjd med resultatet.
Därför blev ytterligare en
varelse skapad.
Och nu blev det perfekt.
Guds avbild fick denna gången
namnet Eva.
Gud skapade också en plats för Adam och Eva
där de fick bo och kallade platsen Lustgården.
Ett litet träd planterades också
som skulle skänka god blomning och
frukt i en framtid.
Eva skötte och vårdade sig om trädet.
Vattnade, ansade, sjöng
och gladdes i sitt hjärta.
Trädet växte i storlek, blommade
och bar frukt.
Gud fann att allt var mycket gott
och berömde Eva för
ett gott arbete.
Men Adam bar agg i sitt hjärta.
Han fylldes av stor avund.
Hatet höll honom vaken om natten
och tärde på hans sinne om dagen.
I Lustgården fanns många djur och
Adam beklagade sig för Ormen.
Nå, Ormen visst besked.
Han hade hört de andra djuren berätta
att trädets frukter skulle ge vishet
t.o.m. större vishet än Guds.
Men Adam måste äta dem allihop.
Inte missa ett enda litet kart.
Och Adam åt. Han åt och åt.
Men Ormen, listig som han var,
hade gömt undan ett litet kart.
När Eva och Gud fann att frukten var borta
väntade Adam full av högmod!
Nu skulle de få se vem som
bestämde i Lustgården!
Men Ack! Några visa ord infann sig inte...
Han kved och vred sig i magplågor.
När Gud frågade om det var Adam som skattat
trädet på all frukt nekade han först.
Nej, han hade inte ätit någon frukt.
Alls inte. Usch, så skulle han aldrig göra.
Men Gud såg rakt igenom sin skapelse
och Adam förstod det och erkände.
När Gud frågade varför han ätit upp alla frukter
svarade Adam: "Jag var här först!
Det var min rättighet!
Den som är först borde få det bästa.
Jag var den förste som skapades till Din avbild och
står Dig närmast"
"Nej, svarade Gud,"Jag provade mig fram
innan jag skapade Eva. Hon är min avbild.
Se på mig Adam. Se på mig. Vad ser du?
En man? Nej. Du ser en kvinna."
Och Adam såg. För första gången såg Adam
vad alla andra redan hade sett.
Men förstockad som han var ville han
inte medge att Gud hade rätt.
Ursinnig lämnade han Lustgården
för att aldrig komma tillbaka.
Eva fylldes av medlidande
och följde honom och porten till
Lustgården stängdes för alltid bakom dem.
Alltsedan dess har männen viskat i söners öron;
"Vi var här först. Vi är Guds avbild.
Vi har större värde än kvinnorna."
Och Moder Gud i sin Himmel ser.
Hon ser och bidar sin tid....