Redan medlem?
Logga in
Prosadikt, (formad av poetisk lek, forumet)
FriLångsamt urholkas stenen av vågorna som rullar in, precis som vardagens veckodagar formar och fogar, anpassar oss - hur vi följer med strömmen och kapslar in drömmen samtidigt som vi frigör ett sandkorn, en önskan om så endast en gång få formas till en pärla och bli fria. |
Nästa text
Föregående ßluie |