Jag har låtit världar krossas mot en oskyldig vägg
bara för att kunna synas, märkas och höras

ändå har du nonchalerat varje initiativ
och låtit mig bli förvandlad till en våt fläck av ingenting

lät paradiset smaka på beskan
och fått helvetet att vila ut på stranden
måttat slagkraftiga knytnävar i tom luft
och brutit löften som aldrig sades

för det finns ingen mening
med alla avslut bortsett från
att få möjligheten att göra om och göra rätt

men jag lär mig aldrig
och fortsätter balansera motvikter med varandra
utan att inse att det aldrig kommer tillbaka