Jag tar ett steg i taget för att i nästa
stanna upp och är tvungen att
inse det värsta som jag inte vill tänka på.

Varför kan jag aldrig ta det lugnt .
Flyger fram som en tätting och ska uträtta miljoner
saker på tre sekunder.

Nu har mitt hjärta sagt ifrån , det dunkar
som en slägghammare i otakt.

Vila och åter vila är det rådet jag fick.
Jag kan säga det : att vila är en konst på många sätt.
Kroppen vill så mycket medans hjärnverksamheten
säger stopp stopp !!

Jag börjar dagen med att brygga kaffe vilket jag inte
klarar mig utan.
Sedan en promenad med musik i lurarna som får mig lugn.

Trots det kommer alla miljoner tankar i huvudet ,
jag vill göra underverk på några sekunder.

Det fungerar visst inte så utan jag måste ta tag
i mig själv och låta kroppen ta ut sin rätt.
Ge den tid att läka . .