Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Arvet: 26. Min galna syster

Min äldsta storasyster kom på besök till stugan. Hon hade blivit informerad av min mamma att jag ville köpa stugan. Det fanns ingen sanning i påståendet och jag förstod att min mamma hade presenterat denna lögn för att skapa split. Jag kände till att min äldsta storasyster ville ha stugan. Hon hade även uppgett till mina föräldrar att hon ville ha deras villa. Åtminstone var det det min mamma berättade. Jag visste inte vem som talade sanning eftersom både min mamma och min äldsta syster var duktig på att hitta på sin egen sanning. Min äldsta storasyster var i likhet med mamma också en samlare och kunde också få utbrott. Jag upplevde ändå att min äldsta syster var snäll. Galen, ja, men harmlös.

 Min äldsta syster hade en kompis som gillade hundar. Hon hade räddat en aggressiv hund från avlivning. Ingen vågade gå nära hunden utom den nya ägaren och min syster som den hade lärt känna. Jag visste att en annan hund nästan hade blivit ihjälbiten av denna hund. Just denna dag kom min syster på besök. Hon som inte, vad jag senare fick veta, hade besökt stugan på åtminstone ett halvår. Hunden hade hon med sig, en mörk, stor kamphund. Min syster uttryckte tydligt hur farlig hunden var och hur viktigt det var att inte gå nära den. Sen satte hon fast hunden i kopplet mitt på gräsmattan framför sommarstugan.

Jag såg framför mig hur mina två små barn, knappt fyra respektive ett och ett halvt år glatt skulle närma sig hunden. Med halvkvävd stämma bad jag min syster att sätta fast hunden upp i skogsbacken istället. Min syster vägrade naturligtvis och ansåg att det var mitt ansvar att hålla undan mina små barn. Jag tog barnen, gick in i stugan och ringde mamma. Med gråten i halsen berättade jag vad min syster gjort. Mamma förstod lika väl som jag att min syster gjorde detta enbart för att köra bort mig. Mamma blev faktiskt arg. Trots att det egentligen var hon som triggat igång hela händelsen krävde hon att min syster skulle åka hem. Det var jag som hade frågat min mamma om jag fick låna stugan under sommaren. Det var jag som fick låna stugan och tog mig femtio mil från min boendeort till sommarstugan med två små barn. Mamma pratade med min syster som blev rasande. Hon gapade efter mig att hon skulle anmäla mig till socialtjänsten och lämnade stället.

Jag beslöt mig för att packa ihop. Dagen därpå åkte jag hem igen. Jag lämnade min barndoms röda stuga för att aldrig återkomma. Jag lämnade min barndoms lyckliga minnen av sommar, nätters skräckpromenad till utedasset där mamma berättat om grävlingar som bet av barns lemmar då de gick ute om natten. Jag lämnade den frihet jag minns när jag vandrade ensam i skogen och mindes pappas ord om att om man följde solen så kom man rätt och gick inte i cirklar. Jag lämnade skogsbacken vid stugan med tjocka ekar som växt i hundratals år. Jag lämnade skogsbacken där min älskade katt som blev påkörd och sedan dog i min famn blev begravd. Jag lämnade gruset som skar in i mina fötter när jag försiktigt gick den korta promenaden ner till sjön. Jag lämnade min barndom där så mycket av mig själv fanns kvar.




Prosa (Roman) av Jeanne-Marie VIP
Läst 184 gånger
Publicerad 2018-11-10 12:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jeanne-Marie
Jeanne-Marie VIP